Sida:Svea rikes häfder.djvu/626

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
598

hans namn med sitt egit berömdt, men ock derigenom föranledt hos de främmande Annalisterna den tankan, att han sjelf lefvat på samma tider. Denna möjlighet blir sannolikhet. Enligt Torfæi beräkning efter de jämnförda Isländska Langfedgatalen skulle Ragnar Lodbroks dödsår infalla omkring 790[1]. Engelska Krönikor underrätta oss, att år 793 hedningar från Norden, från Norrige och Dannemark, plundrade klostret på ön Lindisfarne[2], belägen vid kusten af Northumberland, och nära Skottska gränsen, men att nästa år deras konung, angripen af Engelsmännen, blef slagen och på ett grymt sätt dödad, samt Vikingarnas skepp förstörda af storm[3]. — Nu säger Ragnars dödssång — utan tvifvel den äldsta nordiska underrättelse vi äga om hans bedrifter — att innan han föll i K. Ellas[4] våld,

  1. Series Reg. Dan. p. 366.
  2. Simeon Dunelm. ap. Twysden pp. 12, 111. Gens pagana a Norvegia et Dacia veniens. Roger de Houeden Annal. ap. Savile fol. 235.
  3. Princeps eorum crudeli nece est occisus ab Anglis. Rog. de Houeden l. c. fol. 232. Jfr. Simeon Dunelm. l. c. p. 12. Chron. Saxon. p. 66. Det skedde, enligt Chron. Saxon., vid floden Weare’s mynning: enligt Simeon Dunelm. vid den närbelägna floden Tynes utlopp i Northumberland (ad ostium Doni amnis).
  4. Om ock ingen Engelsk Konung Ella kan igenfinnas såsom regerande vid denna tid, så måste man ihågkomma,