Sida:Svea rikes häfder.djvu/629

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
601

Sagorna och de Isländska Annalisterna. De förra känna ej annan tidräkning än den genealogiska efter slägtleder, men lemna en åskådlig framställning af händelserna, oftast efter Skaldernas sånger, och derföre ej alltid lika sann, som den är utförlig: de senare inskränka sig till korta anteckningar med bifogade årtal, hvilka de nästan alltid endera hämtat ur utländska källor, eller efter jämnförelse med dessa lämpat på Nordiska händelser: en kritisk konst, i hvilken de ingalunda äro starke. Sjelfve Are Frode bestämmer efter en Engelsk Legend Ragnar Lodbroks tid, utan att lemna minsta uppmärksamhet åt den uppenbara motsägelse, hvari denna bestämmelse stod med de Nordiska kungalängderna, hvilka likväl ingen på hans tid bättre kände. Den äldre Isländska Sagan bryr sig om intet årtal, känner inga utländska skrifter, rättar sig efter inga Annaler, hvilka äfven på Island i allmänhet äro yngre. Den senare Isländska Sagan ej så. Bibehåller den äfven den gamla formen, att endast räkna tiden efter slägtleder eller vissa märkvärdiga händelser, så ha inhemska Annaler och utländska krönikor likväl ej sällan på den öfvat inflytande. Ej blott Adams af Bremen Nordiska kyrkohistoria[1], både

  1. Snorre Sturleson kallar den Bremerboken: „Sva segir i Brimabok” Heimskringla, Magnus den godes Saga c. 29.