Sida:Svea rikes häfder.djvu/631

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
603

hvilke, på de nordiska krigare, som de förre omtala under denna benämning, lämpat hvad deras egna Sagor berättade om hämnden efter Ragnar; deraf likheten i enskilda bedrifter, under det mångfaldiga afvikelser äfven visa att man ömsevis lyssnat till utländska och inhemska berättelser. Förvirringen i en blodig tids minnen och bedrifternas skådeplats utom Norden skulle dessutom nödvändigt föda olikhet i berättelser; och vi ha redan anmärkt att flera skiljagtiga behandlingar af Ragnars Saga äfven i Norden funnos. Endast i de poetiska hufvuddragen öfverensstämma alla: en krigisk konungs och hjeltes död på främmande kust, och den efter honom

    okända för Isländarna. — Flera af namnen på Ragnars söner — såsom Ivar, Björn — äro så allmänna att lätteligen både den verkeliga Ragnars söner och de, som utomlands uppträda under detta namn, kunna burit dem. Att Björn var hård mot hugg och stick (genom sin moders trolldom, säger Willhelm. Gemmeticensis l. c. L. I. c. 5) och derföre fått namnet Järnsida, är blott upprepandet af en redan om Harald Hildetand i Norden berättad fabel. Flere konungar Björn nämnas i nästa tiden efter Ragnar Lodbrok i Sverige, neml. först Björn Järnsida, sedan den Björn, hvars söner åter Uppsala-Erik samt Björn på Håga voro. Den medlersta omtalar HervararSaga c. 20 endast såsom de sistnämndas fader, utan att ge honom något regemente i Sverige. Vid kungatitelns ärftlighet i dessa tider har han likväl otvifvelagtigt äfven varit konung — men en här- eller sjökonung (såsom nyss förut äfven Refill kallas), hvars bedrifter således troligen falla utom Norden.