hans hög skall resas på den kust af hans rike, som mest är utsatt för anfall[1].
Ragnar Lodbrok och hans söner, ehuru många främmande beståndsdelar ingått i sägnerna om dem, tillhöra derföre i grunden ännu Nordens gamla Hjeltesaga. De äro äfven de siste, om hvilka detta i full mening kan sägas. Derföre slutar jag med dem denna Inledning, hvars ämne mest varit Saguåldern i fäderneslandets häfder. Historiens ljus faller redan på slutet af den hedniska tiden. Skalderne ha ej förstummat; men deras intyg bli ej mera de enda. Samtida eller åtminstone ej alltför aflägsna vittnen kunna jämnföras. Christendomen förbinder Skandinavien med det öfriga Europa. — Sveriges tillstånd i denna brytning skall härnäst börja den egentliga berättelsen i denna häfdebok.
- ↑ Ivar. Wilhelm Eröfraren skall låtit uppbryta Ivars hög. Ragnars Saga c. 22. De utländska krönikorna berätta, mig vetterligen, ingenting derom; men Bromton Chronic. p. 809 ap. Twysden omtalar, att när Hubbe (Ivars bror) blef slagen af K. Alfred år 878. Danskarne begrofvo honom med stort rop i en hög, hvilken de kallade Hubbelowe, och som under detta namn ännu i Bromtons tid fanns i Devonshire.
