Italienares omdöme jag väljer att anföra, så mycket mer som det härrör från det nyare Italiens berömdaste Skald, en man lika utmärkt genom sin stränga, egendomliga karakter, som sitt snille. Vittorio Alfieri besökte under sina oupphörliga ungdomsresor äfven Norden 1770. „Sverige, — säger han i de efterlemnade anteckningarna om sin lefnad[1], — behagade mig, liksom dess inbyggare af alla klasser, ganska mycket, endera emedan jag finner mera behag i ytterligheter, eller eljest af en orsak, för hvilken jag ej kan göra mig räkning; men visst är, att, om jag ville välja mig en boningsplats i Norden, jag skulle föredraga detta yttersta land framför alla andra mig bekanta. — Den vilda majestätiska Naturen af dessa oändliga skogar, sjöar och branter hänryckte mig, och, ehuru jag ej ännu läst Ossian, föddes likväl i mig många af hans bilder, sådana jag återfann dem, då jag flera år derefter lärde känna honom.” — Och på ett annat ställe: „Sverige är i sin rå vildhet ett af de Europeiska länder, som mest behagat mig och hos mig väckt de mesta fantastiska, melankoliska och tillika höga ideer: en viss onämnbar tystnad herrskar i denna atmosfer, i hvilken man tror sig liksom vara utom jordkretsen.” Det är en Söderlänning, som talar. Men Nordens
- ↑ I. D. a. 174. 178. Tyska Öfversättningen.
