Sida:Svea rikes häfder.djvu/86

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
66

klara dagar[1]. I Thule vore vid sommarsolståndet ingen natt[2]. Till dessa underrättelser sluta sig andra, till utseendet mera vidunderliga, såsom, att vid Thule funnes ett väsende, hvilket hvarken vore haf, luft eller jord, utan af alla tre sammansatt, likasom en hafs-lunga[3]. Något dylikt hade Pytheas sjelf sett, men förtäljer, att den nämnda blandningen af de tre elementerna mot högsta Norden upphöjde både jord och haf, gjorde dem otillgängliga och vore liksom verldens yttersta band[4]. För öfrigt, tillägger Strabo, nämner hvarken Pytheas om Thule är en ö[5], eller om det är bebodt så långt opp, att solen vid sommarsolståndet ej går ned[6].

Den gamle Geograf, som meddelar oss berättelsen, angriper väl på det högsta

  1. Strabo L. IV. 201. ed. Casaub.
  2. Plin L. IV. c. 16. — På andra ställen säges der vara 6 månaders dag och lika lång natt. Plin. L. II c. 75.
  3. En slags Medusa, ett geléagtigt sjökräk, som finnes i Nordsjön och Östersjön, kallas Hafslunga. Schlözer. l. c. s. 14.
  4. Strabo, L. II. 104. — Förmodligen en förvirrad berättelse om ett isigt hafs fenomener.
  5. l. c. p. 114. Sjelf kallar dock Strabo nyss förut Thule en ö.
  6. ibid. Jfr Schönings Anmärkning till detta ställe, hos Schlözer. l. c. s. 195. not. b.