Mentonomon: en dagsresa derifrån till sjös låge ön Abalus eller Basilia[1], på hvars stränder Bernstenen af vårfloden uppkastades. Andre kalla denna af Pytheas omtalta ö för Baltia, säga den vara af ofantelig storlek, och nästan lik ett fast land, samt ligga tre dagsresor till sjös från Skythiska kusten[2]. Oaktadt de Gamle nämna flera öar i Norden, der Bernstenen erhölls, och mer än en möjligen också under de anförda namnen bör förstås, utmärker likväl detta sista tillägg om landets storlek tydligen Skandinavien; hvars sydliga
- ↑ Bägge namnen förekomma. Plinius (IV. 13.) efter Timæus, omtalar äfven en Bernstensö, Raunonia (i äldre upplagor Bannomanna), på föga afstånd från Skythiska kusten. Den rätta Bernstenskusten i Preussen lärde Romrarne, annorlunda än genom berättelser, först känna i Neros tid, då en Romersk Riddare sändes att utforska den. Plin. L. XXXVII. 13.
- ↑ Xenophon Lampsacenus hos Plin. IV. c. 13. Baltiam insulam immensæ magnitudinis: eandem Pytheas Basiliam nominat. Och hos Solinus c. 30. Autor est Xenophon Lampsacenus, a littore Schytarum in insulam Baltiam petentibus triduo navigari: ejus magnitudinem immensam et pæne similem continenti.
Adelung, Mithridates II 54. Morimarusa betyder, enligt en otvungen härledning, i Iriska och Wallisiska språken, det döda hafvet. Schlözer. Allg. Nord. Gesch. I. 114. Hos Plinius härledas dessa benämningar från Cimbrer (läs Kimbrer, såsom Strabo skrifver). Invånarne i Wallis, lemningar af Britanniens gamla befolkning, kalla sig Kymreck.
