Sida:Svea rikes häfder.djvu/97

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
77

underrättelse, säger han, om omätliga öar, ej längesedan ifrån Germanien upptäckta[1].” Om deras belägenhet har han likväl blott förvirrade begrepp. Han låter Jutland (Promontorium Cimbrorum), genomskuret af en stor bergsrygg, Sevo, ej mindre än den Ripæiska, bilda en ofantlig vik, hvilken han liksom Mela kallar den Codaniska[2]: den vore uppfylld af öar, ibland dem den ryktbaraste Scandinavia, af ännu okänd storlek; den delen, som vore bekant, beboddes i 500 Härader af folket Hillevonier, som kallade den en annan verld[3]: ej mindre, tillägger han, anses

  1. L. II. c. 108.
  2. Sevo mons immensus, nec Ripæis jugis minor, immanem ad Cimbrorum usque Promontorium efficit sinum, qui Codanus vocatur, refertus insulis: quarum clarissima Scandinavia est, incompertæ magnitudinis, portionem tantum ejus, quod sit notum, Hillevionum (al. Hellevionum) gente D incolente pagis, quæ alterum orbem terrarum eam appellat. Plin. l. c. IV. c. 13. Pagus, som betyder ett visst district, ha vi öfversatt med Härad; öfversättningen by eller bylag är alldeles otjenlig. Cæsar säger, att hela Helvetien var delad i fyra pagi, och Sveverna i hundrade. — De Bello Gall. L. I. cc. 2. 37.
  3. Så yttrar sig äfven Adam af Bremen i 11:te århundradet. Transeuntibus, insulas Danorum alter mundus aperitur in Sveoniam vel Nordmanniam, quæ sunt duo latissima Aquilonis regna, ett nostro orbi adhuc fere incognita. De Situ Dan. p. 60. ed. Lindenbrog.