fl. hafva genom deras mödosamma forskningar skingrat det okunnighets-mörker som höljde denna länge förgätna del af Naturhistorien, och således gjort sig förtjente af ett odödligt minne hos efterverlden, icke mindre genom bestämmandet af dessa kräkens åtskillnad, organisation och egenskaper jemförde med de öfriga djurens, än genom upplösande af den gåtan, huru de flyttas ur den ena kroppen i den andra. Bevisen kunna icke med skäl bestridas, och det är högst sannolikt, att de maskar som hos djuren kunna finnas, äro dem medfödda, eller att maskeggen meddelas genom de ur bloden afsöndrade safter. Härom öfvertygade, finna vi icke det namn riktigt man förut tillegnat dem af Tarmmaskar, utan antaga det af inelfvorna i en mera vidsträckt bemärkelse. Vi få säkert framgent tillfälle att anföra flera af denna skenbart rysliga inqvartering, såsom, i följd af sin bestämmelse, ensamt hörande till djur-ekonomien; hvilket äfven skall bevisa att de utgöra sin egon ordning i djur-riket.
Spolmasken, allmännast af de inneboende kräk som tillhöra vårt slägte, var icke mindre bekant för den gamla Läkaren på Cous, än under de följande sekler, likväl icke till sin natur, utan endast af de tillfälligheter som vid dess närvaro oftast tima. Ett mindre noggrant öga har länge förblandat honom med den vanliga daggmasken, med hvilken han likväl har icke mer än den runda kroppen gemensamt. Daggmasken är dessutom inunder plattare utan dennes spänstighet; har tydligare ringar och en enda rund blåsa vid ändan af hufvudet, samt kroppen brunröd till färgen, och försedd med fina borst till befordrande af dess rörelser; och framför allt: han föder lefvande ungar. Spolmasken deremot är fullkomligt rund, spole-lik, och smalare åt båda ändar; han är gemenligen ett eller halfannat qvarter i längden och af en gåspennas tjocklek. Ett dubbelt större mått är icke heller ovanligt, men uppgifter om alnslånga må anses för öfverdrifna. Hela kroppen, hvars färg, beroende af den olika näring masken njuter, finnes än hvit, än rödlett eller ock gulbrun, kallas af Göze en ihålig muskel, eller en muskelhud som omgifver inelfvorna. Den beslår af idel cirkelfibrer, hvilka afskäras af 4 mer eller mindre synbara och ibland upphöjda linier, löpande från hufvudet till stjerten sins emellan lika åtskilde. Medelstdessa, som icke äro annat än på längden gående muskelfibrer, dragas de cirku-
