eggens antal gå till 10000, och Werner till myriader hos en enda mask De ligga liksom i massor åtskilda här och der i rören. Kanske, att de mindre mogna fordra en längre omväg för att fullkomnas. Troligen sker befröandet som hos fiskarna, hvilka icke heller äga några utanpå synliga parningsredskap: hanens säd gjutes öfver de af honan utpressade eggen. Dessa synas, med tillhjelp af mycket starka synglas, utanpå ojemna men genomskinliga midti, hvarest den tillkommande affödan upptäckes liksom en i spiral liggande tråd..
Denna Spolmask bebor i synnerhet tarmarne af menniskokroppen; likväl torde han också träffas hos hästar och svin, som Pallas, Göze, Schrank och Zeder förmoda. Han trifves icke utan i sådan värma som tarmkanalen äger; alla andra sägner, att han skulle finnas i kallt vatten, äro falska. Ingen ålder är fri för honom; dibarn och 70 år gamla kunna vara lika blottställde , likväl mera barn och personer af qvinnkönet. Bevis saknas också, icke, att den funnits hos foster som ännu icke sett ljuset. Maskämnet, osynligt fint, har naturligtvis här öfvergått genom bloden, och lika möjligt genom modersmjölken till de nyfödde. Det är i småtarmarne och blindtarmen som masken mest uppehåller sig. Sällan stiger han högre, om icke mängden är desto större. Gallans beska äfvensom fall-luckorna (valvlerne) torde väl mota honom. Likväl gäller stundom icke detta hinder. Man har funnit honom söka sig ut ur tolftumstarmen (duodenum) in i gången till kröset, och genom gallgången (duct. choledochus) in i gallblåsan. Utvidgandet af dessa kärl jemte retningen som uppväckes, våller ofta så besynnerliga anstöter, att de gäcka den klokaste läkares insigt. Bragt i trängsel, såsom under hetsiga febrar, kan masken äfven söka sig andra utvägar, genom näsa, mun eller nedåt genom ändtarmen. Inträngd i sjelfva magen, åstadkommer han kräkningar som knappt kunna häfvas, och uppstigen i halsen, kan han göra qväfvande snörpningar. Man har sett knippen af maskar der fastnade. Haller omtalar 2:ne Spolmaskar, som, fallne i luftröret, nedkrälade i lungan. Samlade i blindtarmen kunna de orsaka envisa och dödande förstoppningar, hvarigenom maskarna sjelfva hopklämde inspärras, och i sådana fall genomborra tarmkanalen och sprida sig biand inelfvorna, då man i synnerhet funnit dem i trakten af njurarna, ja till och med nära hjertat. I detta sällsamma fall få de en
