N:O 1.
ELG-HJORT.
CERVUS. Alces. Elg. På Finska: Hirvi. På Franska: Elan. Orignal. På Engelska: Elk. Moose-deer. På Tyska: Elen. Ellend.
Hornen (på en fullväxt hane) äro platta, breda, mera åt sidorna än uppåt vända, i yttre kanten fingerlikt delade och försedda med en ganska kort cylindrisk bas. Under strupen hänger en mjuk långhårig knöl. Honan saknar horn och nämda knöl.
Linn. Syst. Nat. Ed. Gmel. 8:o 1788. T. 1. P. 1. pag. 175.
Cl. Mammal. Ordo 5. Pecora. Thunb. Beskrifn. på Svenska Djur 8:o 1798.
s. 67. Brummers Skogs- och Jagt-Lexik. 4:o 1789. s. 52. Cuvier Tabl.
Elém. de l'Hist. Nat. d. Anim. 8:o. An. 6. p. 150. Pennant Aret. Zool. 4:o
1784. Vol. 1. p. 17. id. lib. 1792. Vol. 1. p. 18. Ejurd. Suplem. to the
Aret. Zool. 4:o 1787. p. 49. A new Syst. of the Nat. Hist. 8:o 1791. Vol.
1. p. 143. Tab. 11. fig. 1. Neue Schrift. d. Gesellsch. d. Naturf. Fr. zu
Berlin 4:o 1795. 1. B. s. 1—69. Tab. 1, Donndorff Zool. Beytr. zur 13.
Ausg. d. Linn. Nat. Syst. 8:o 1795. 1. B. s. 586. Fischers Naturgesch. t.
Livland 8:0 1778. s. 63.
1:a Klass. DÄGGANDE DJUR. 6:te Flock, BOSKAP.
(Se mitt Utk. till Organ. Kropparnas allm. kännedom §. 52. &c.)
Hjortslägtets arter ha i öfra käken inga, men i den nedra 8 framtänder; inga hundtänder och ingen gallblåsa. Deras horn, utan qvicke, kunna anses som naturliga benväxter (exostoses); de affalla årligen, äro greniga, i början känsliga, genomväfda med blodkäril och öfverdragna med tunn hårig hud, tillväxa i spetsarna, bli sedan hårda och nakna.
Ibland Djuren, så väl som bland Menniskorna sig sjelfva
lemnade, bestämmer styrkan företrädesrätten; är den
förra med slughet och mod förenad, blir den sednare så
mycket säkrare. Lejonet och Tigren, Djurens Tyranner,
utmärka sig med grymhet och våld; de sakna hvarken list,
mod, kroppsstyrka eller vighet; förskräckelsen går framför
dem, och döden i deras spår. Elefanten, fridens Vän,
liknar en värdig Konung; han grundar sitt välde på
