Den här sidan har korrekturlästs

N:O 21.

GRÅ-BRUN FJÄLL-ORM.

ANGUIS Eryx. Ormslå. På Eng. Blindworm. På T. Blindschleiche. Hartwurm.

Blekbrun på ryggen och dunkelt kopparfärgad vid sidorna, samt stålblå på buken. En svart linie löper långs efter hela ryggen, och en på hvardera sidan från hufvudet till stjertens ända.

Linn Syst. nat. ed. Gmel. 1. 3. p. 1121. Cl. 3. Amphibia. Ord. 2. Serpentes. — Gottl. res. s. 306. — Retz. Faun. Su. p. 294. — La Cépède Hist. nat. d. Serpens, p. 438. — Pennant Br. Zool. 3. p. 36. t. 4. f. 15. (A. fragilis). — Laurent. Amphib. p. 68. n. 125. t. 5. f. 2. (A. fragilis). — Bechstein Amphib. 5. p. 119. t. 11. f. 1. (A. fragilis). — Hermann. Obs. Zool. Argentorat. 1801. p. 287. — Orphal Musterung der Thiere Deutschl. s. 103.




Hos Djurslag danade med färre lemmar, äro gemenligen skiljetecknen äfven icke mångfaldiga. Detta besannas om Ormarna, hvilkas talrikhet och inbördes samt gradvis lika förhållande gör det oändligen svårt eller snarare omöjligt, att, utom hos några af naturen starkare tecknade, från en föga märkbar åtskillnad i formen af hufvud, stam och stjert finna en bestämd karakter för hvar art; och sjelfva färgen, som ofta är så olika, ofta nödvändig att iakttaga i anseende till de giftiga, har icke sällan befunnits sviksam och otillräcklig att skilja en sådan från ett menlöst slag.

Von Linné, hvars forskande blick insåg allt detta, valde derföre såsom väsendtliga kännemärken de undra betäckningarne af kroppen, att icke endast efter deras olikhet skilja slägtet, utan ock efter antalet arterna bland Ormarna; och fastän det icke undgick honom att också härvid se många förändringar, höll han likväl förhållandet af den nämde betäckningen under buk och stjert, för det säkraste skiljemedel hvaraf man kunde betjena sig, jemte då och då anförandet af utseendet och färgen. Han införde denna metod i sitt odödliga verk, och de flesta, de nyaste naturkunnige hafva följt samma bana.

Då Skallerormar (Crotali), Slungormar (Boæ) oeli Huggormar (Colubri) utmärkas med deras så kallade buk- och stjertsköldar (Scutæ) eller större fjäll, äro Fjällormarne (Angues) öfverallt, äfven inunder, betäckta med lika fjäll eller sådana som de förutnämda äga på ryggen, likväl äro den medlersta radens på undra sidan från hufvu-