N:O 23.
STYNGSLÄGTET.
OESTRUS På Fr. Œstre. På Eng. Gadfly. På T. Bremse. På D. Stingflue. På N. Wärre.
Med tvenne nakna vingar utmärka sig de så kallade
Diptera eller Tvåvingarne från de öfrige ordningarne i
Insekternes klass. Gemenligen äro desse danade med en
snabel eller snyte för att upphämta deras föda, mest på
de däggande djurens bekostnad. Likväl är detta ingen
väsendtlig egenskap hos alla, hvilket också Styngslägtet
bevisar. Hos detta linnes blott en öppen och icke
utdrag, mun; två munspröt (palpi) af två leder hvardera,
och tvenne spröt (antennæ), som gömde i egna
insänkningar i pannan, ha tre leder, af hvilka den yttersta är
klotrund, med ett på sidan sittande och med led försedt
syllikt hår.
Detta Insektslägte synes framför många andra särdeles berättigadt till vår uppmärksamhet i anseende till den åverkan, som de för oss gagneligaste djuren af det samma måste erfara. Icke endast störde deraf under de ögonblicken för hvila och njutningar som om sommaren förunnas dessa nyttiga trälar, nödgas de äfven sjelfve alstra deras plåga i följe af larvernes naturliga bestämmelse, att till en tid hysas inom de däggandes yta eller deras inelfvor. Historien om dessa kräk, icke utan skäl misstänkte att stundom orsaka sjukdomar och sjelfva döden, är således i detta afseende lika vigtig, som den är eljest märkvärdig, för det ovanliga och besynnerliga i hela deras hushållning.
Larvens kropp beslår af 11 leder, besatte rundt omkring med många, för blotta ögat knappt synliga krökta taggar, för att i stället för fötter befordra rörelserna. Vid den ena ändan sitter munöppningen, hvarigenom vätskorna uppsupas der larven uppehåller sig; men inga käkar eller sugrör finnas. Vid den andra upptäckas öppningarne för luftrören, hvilkas märkvärdiga byggnad Herr Clark så mästerligen förklarat[1]. Pupporna, hvartill larverne förbytas, äro dem föga olika till skapnaden, och icke annat än larvens yttre hud, under hvilken en finare, tunn och hvit omkläder den tillkommande flugan, hvars delar kun-
