Den här sidan har korrekturlästs

N:O 27.

GRÅ ÖDLA.

LACERTA Agilis. Ödla. Fyrfot. Fyrben. Springorm. På F. Sisiniska. Sikalisko. Sisalisko. På Fr. Lézard gris. Gobemouche. På Sp. Lagartija. Sargatana. På Eng. Little brown Lizard. På T. Graue Eidechse.

Kroppens färg är gråbrun och stjerten trind, lång och ledad (verticillata) med hvassa fjäll, och ett band af större fjäll under halsen.

Linn Syst. Nat. ed. Gmel. I. 3. p. 1070. n. 15. — Faun Svec. n. 284. æ. Cl. 3. Amphibia. Ord. 1. Reptilia. — Retz Faun. Sv. p. 289. La Cépéde Hist. n. des Ampbib. — Bechsteins Uebersetzung 2. s. I. L. cinerea. T. I f. 1. mas. f. 2. fœmina. — d'Aubenton Encycl. Méth. (Lézard gris). — G. Edward's Gleanures 2. 85. t. 225. — Cuvier Tabl. élém. p. 291. — Laurent. spec. p. 160. T. I. f. 5. (Argus Seps) f, 4. (muralis) Tab. 2. f. 3. (Sericeus) T. 3 f. 1. (terrestris). — Blumenb. Handb. p. 250 n. 8. (Kupfer Eydechse). — Sturm. Deutschl. Faun. — Hanow Danzig Erfahr. Aug. 1758. Krüniz Œkon. Encycl. 10. s. 329. — Hist. de la Soc. roy de Médecine 1780. 81. — Arnemann Praktische Arzneymittellehre. I. s. 73. — Veckoskrift för Läk. o. Naturforsk. 5. s. 42.




Naturforskare ha varit nödsakade, som vi förut (N:o 9.) erinrat, att för större redighet indela det stora Ödleslägtet i flera familjer, hvarigenom kännedomen af de till detta förde arter mycket lättas. Den tillförene beskrifna Vattenödlan hör till de så kallade Salamandrer, hvilka äga 3 eller 4 tar på framfötterna och 4—5 på de bakre. Den åter, hvilkens märkvärdigheter här skola anföras, får sin plats jemte flera i en annan familj, hvars arter äro med trind stjert försedde, samt ha alla, utom 5 tår på framfötterna, äfven fjälliga halfringar under buken.

Vår lilla Grå Ödla, gemensam också för alla andra Europeiska Länder och kanske äfven Norra Amerika, blir 5, högst 8 tum lång, fastän stjerten utgör nästan två tredjedelar af hela längden. Hufvudet, trekantigt och något trubbigt mot den nätt rundade nosen, är ofvanpå platt, gråbrunt med dunkelbruna fläckar. Öppningarne för öronen äro temligen vida, käftarne lika långa och med stora fjäll betäckte, samt tänderne af mycken finhet och litet inåt böjde. Under halsen är ett band al 7 större gulgula fjäll. Ryggen på hanen skimrar blekt rödbrun, än kop-