famntar sin ovän. Sällan betjenar han sig af länderna under striden, antingen för deras mindre styrka, eller för sin ömtålighet om nosen. Menniskor anfallas icke gerna af honom om han icke retas, men han visar sig också då så mycket oförskräcktare. Likväl blir ett slag på hulvudet snart hans bane.
Oaktadt icke hastig utan lunsande i loppet, går han med lätthet på bakfötterna som en tvåbent varelse, och med lika skicklighet klättrar han uppför trädstammar och brådbranter, men måste alltid gå baklänges utföre ned igen såsom en katt, fastän ganska rädd om bakdelen. Ett djupt vatten hindrar icke heller hans kosa, helst han simmar behändigt, men sträckan bör icke vara alltför lång.
Fotspåren efter Björnen likna mycket en barfota menniskas, likväl kunna märken efter klorna skönjas, äfven som skillnad emellan hane och hona; efter den förre är spåret rundt och kullrigt, men elter den sednare jemt på sidorna och flatt inunder.
Hela sommaren är han beständigt i rörelse på de trakter der han vistas och der han icke saknar föda. Under allt detta lägger han på hullet och ökar utomordentligt fettman, tills vintern nalkas, då han efter sin natur går bort, ej att sofva, utan att söka en oafbruten hvila i sitt för den orsaken tillredda hide eller bo i en bergsrefva, en grotta, i 5—6 qvarters djupa håligheter gräfne i jorden eller händelsevis funne under någon sten, eller under rötterna af kullblåsta träd. De större björnarne ligga dock ofta under bar himmel, stundom alldeles öfversnöade. Men alla hafva lika vana att bädda under sig med granris, löfqvistar och mossa. Uppklifvande i träden, afbryta de med vighet sådana qvistar som synas dem tjenliga, och hvilka nedfallne de sedan hopsamla, och bära i famnen, gående på 2 fötter till lägerstället. På lika sätt sammanföres också mossan (Björnmossan, Polytrichum commune L.), och nu läggas först qvistarne i rundel, lika högt på alla sidor och sedan mossan ofvanpå, att bädden omsider liknar ett kålfat, och med samma materialier tillspärras också de öppningar som leda till det valda hvilorummet, så framt bädden icke tillredes på öppet ställe, då Björnen säges ligga på brått. Men innan han lägger sig, som sker omkring början af November, dröjer han
