N:O 32.
SIDENSVANS.
AMPELIS Garrulus. På F. Rötö. På Fr. Jaseur de Bohème. På E. Bohemian-Waxen-Chatterer. På T. Seidenschwantz, Zinzirelle, Wipstertz, Schneevogel, Schneeleschke. (Böhm. Brkoslaw). It. Becco Frisone, Uccello de Nuovo Mondo.
Är gråbrun med svart haka och rödaktig tofs i nacken. De inre vingpennorna äro hvardera med en röd styf spets i ändan försedda. Stjertfjädrarne äro svarta och ytterst i ändarne gula.
Linn Syst. nat. ed. Gmel. 1. 2. p. 838. — Cl. 2. Aves. Ord. 6. Passeres. — Ejusd. Faun. Sv. 1. n. 179. — Ed. 2. p. 28. (Lanius Garrulos). — Retz. Faun. Svec. n. 208. (Ampelis). — Aldrovand. Orn. 1. p. 796. (Garrulus Bohemicus). — Frisch. av. t. 32. f. 1. — Act. Angl. 15. 1165. t. 1. f. 9. — Briss. Orn. 1. p. 250. (Bombycilla bohemica). — Buff. Av. 3. p. 439. t. 26. — Pennant. Brit. Zool. 1. p. 314. t. 48. — Arct. Zool. 2. p. 346. — Latham Ind. 1. p. 363. — Catesby Carol. 1. t. 46. (Ampelis garrulus β).
Fastän naturen i anseende till brokighet och lysande
fjädrar tilldelat i allmänhet Indiernes fåglar företrädet
för dem som bebo de tempererade luftstreken samt
polarregionerne, så finnes likväl en och annan ibland de
sednare som, prydd med en grannare yta, fäster den bland
tusentals naturalster irrande blicken. I Ampelis-slägtet,
så utmärkt skönt genom de Guianska Pompadoran,
genom Cotinga och Averano från Brasilien samt Qvereira
och Qvirapanga från Cayenne, alla arter af de mest
förbländande färger, äger också, Afrika undantagen, den
gamla verlden gemensamt med den nya, vår bekanta
Sidensvans. Slägtmärket består i en rak kullrig näbb,
hvars öfre käk är litet längre, något böjd och på begge
sidor urnupen. Näsborrarne äro derjemte täckte med
styfva hår, och tungan hvass, broskaktig och tvåklufven.
Länge syntes man liksom oviss om fågelns plats bland de
naturliga ordningarne. Kanske grundade sig denna
villfarelse i det gamla tillnamnet (Garrula) af Skatan,
Ållonskrikan eller Blåkråkan. Man förde Sidensvansen tillika med
en högröd slägting från Södra Amerika (Ampelis carnifex),
till Varfåglarne (Lanius); men vid betraktande af Trastarne
