vid yttersta kanten, eller fästas händelsevis vid skalet och bli der sittande. Härigenom har man dock icke upplöst grundorsaken till detta afsöndrande och ändamålet dermed, hvilket sednare Chemnitz sökt att förklara[1], då han kallar perlorna förvaringsmedel mot musslans fiender. Alltid utsatt för främmande åverkan, borde djuret sannolikt äga något skyddsmedel, som består i förmågan att alstra perlor, hvilka likt ett förband eller plåster på det sårade stället, då bidraga till djurets räddning. Genom många anförda exempel har han ock försökt att bestyrka denna mening. Vi kunna emedlertid icke tvifla, att perlor alstras af de ur sina kärl lupna safter, som äro bestämde att tid efter annan bidraga till musslans tillvext, och perlorna äro så mycket mindre bevis af krämpor, som de kunna finnas hos större delen af musslorna och hos hvart slag låna färgen af dess insida. Än ligga de lösa inom de inre delarne, så att de ofta af sig sjelfva utfalla, än äro de fästade vid skalen; likväl kunna de stundom saknas, såsom hos de utanpå släta musslorna. Ty ju knöligare, kröktare, skrofligare och äldre utseende musslan äger, ju säkrare är hon drägtig med perlor: en anmärkning nyttig för dem som befatta sig med Perlfiskerier, och hvilken, om den dervid iakttages, kan förekomma perlmusslornas otidiga utödande, som timat i somliga af Sveriges norra landskap, der fordom, såsom i Gideå-ån i Ångermanland, en sådan myckenhet funnits, att man svalde perlor halfstoptals till 50 plåtar.
Så besvärliga och så mycket med lifsfaror och äfventyr förenade som Perlfiskeriena sägas vara i Indierna, så litet märkvärdiga äro anstalterne vid de Europeiska. Som Perlmusslorna vanligen finnas på grundt vatten, upphämtas de lätt med händerna, men på några alnars djup sker det med något redskap eller tång, som Gissler beskrifvit. I åtskilliga länder hafva vissa ordningar blifvit vid sådana fiskerier iakttagne, de samma till regale förvandlade, uppsyningsman tillsatte och stränga förbud mot olofligt fiskande kungjorde[2].
- ↑ Beschäfft. Naturf. Fr. zu Berlin I. s. 344.
- ↑ I Polen t. e. förordnade K. August ordentliga strandridare vid de strömmar der perlor funnos. Perlfångsten i Norrige är Drottningens af Danmark tillhörighet, och flere Tyske Förstar ha inom deras länder tillegnat sig personligen dylika fisken. I följe af en i Sverige utgifven Förordning, dat. Stockholm d. 29 Maj 1691, gjordes alla i
