Antalet af perlor i en bördig mussla kan icke säkert bestämmas. Merendels finnes en, högst två; man har likväl stundom funnit flera. I storlek och form är mycken åtskillnad, från ganska små till en sockerärts, hvilket är sällsammare; och ju rundare perlan är, ju fullkomligare; men ofta är hon oregelbunden, päronlik, kantig eller platt på ena sidan, i följe hvaraf värdet minskas liksom när rätta färgen felar. En vacker perla måste, utom sin rundhet, äga ett skönt vatten och riktig fluss, d. ä. vara utmärkt hvit och glänsande, samt till hälften genomskinlig som alun[1]. Men få äro sådana. Ofta finnas hvita, men utan lustre, andra ha denna, men färgen i stället för hvit är gulaktig eller brun. Man har emedlertid träffat Europeiska perlor som icke mycket eftergifvit Orientaliska i skönhet och värde. Tavernier, en stor juvelkännare på sin tid, försäkrade, att några utvalda Bäyerska perlor som han sett, kunde skattas till 1000 gylden stycket. Elsteiflodens perlor äro allmänt bekanta för sin form och glänsande utseende; och lika så berömda för hvithet och silfverglans ha de varit, som man fiskat i Christiansands Stift i Norrige. I Wales i England ha funnits perlor af stort värde. En Sir Richard Wynne skänkte K. Carl II:s Drottning en i Gwydir-floden tagen perla som, efter sägen, är infattad i den Kongliga kronan. Det påstås[2] att Julius
- ↑ Hos Plinius kallas dessa exaluminati Uniones, om hvilka han säger: dos omnis in candore, magnitudine, orbe, levore, pondere. Hist. nat. lib. 9. c. 35. 30.
- ↑ Britanniam petisse spe margaritarum quarum amplitudinem conferentem, interdum sua manu exegisse pondus. Sueton. Jul. Cæs. 47. Pennant tror att Cesar varit bedragen genom ryktet om de så kallade
Riket befintliga Perlfiskerier efter den dagen till regale, hvarvid Inspektörer, Upsynes eller Ombudsmän skulle konstitueras, hvilka borde meddela undervisningar öfver handteringen af denna fångst. Frälset borde äfven först till salu hembjuda Konungen sina uppfångna perlor, om de dem åt andra tänkte förhandla, och enligt 4 §, skulle ingen mot vite för åverkan, olofvandes, få löpa i annors ägor eller strömmar och der glöta efter perlor. En sednare Förordning af d. 22 Dec. 1694 rörde egentligen samma fiskerier i Est- Lif- och Ingermanland , som ännu strängare tillade Kronan exklusif ägande lätt af dem, samt utsatte, jemte godsets konfiskation, vite för oloflig handel till 100 R:d. första gången, 200 den andra och dubbelt den 3dje, eller i brist af böter, kroppstraff. Huru försvarligt visse så kallade Perl-Inspektorer vårdade denna Rikets afkastning, anför Gissler, då han säger, att en viss Bergström 1741 och 1742 upprensade flera elfver i Medelpad, genom deras fördämmande, och att Inspektoren med sitt manskap uppöste alla skalen på landet, så att de lågo lasstals tillsammans, hvarigenom musslorna till större delen utrotades.
