en liten böna. Lefren, stundom 3—4 tum lång och ½ tum bred samt 2-flikig, ligger under hjertat. Intet mellangärde åtskiljer bröstets och bukens håligheter. Gallblåsan hyser en tjock grön galla, som ej är giftig. Magen, ofta nära ½ aln lång, kan mycket utvidgas; de större nedsväljda djur, som Ormen dödat, stadna i munnen och matstrupen, medan den delen som är i magen hinner förtäras, hvilket sker ganska långsamt; häraf hindras dock icke andedrägten. Tarmkanalen öppnar sig vid stjertens början emellan de fjäll som der finnas. Det fett, som omger inelfvorna, ofta nog ymnigt, blir smält likt olja. Ifrån 2:ne smala, men par tum långa njurar, gå uringångarne att direkt öppna sig vid tarmkanalens öppning; de sakna således urinblåsa. På sidorna om samma öppning uttränga, vid parningen, båda hanens yttre köndelar, som på en klotformig ända äro försedda med små taggar och ligga annars under stjertknotorna, dolda inom huden och fjällen, utsträckta till stjertens spets; de kunna utskjutas till nära hälften af deras längd och emottaga från 2:ne testiklar, som ligga under lefren, genom egna kanaler den befrödande vätskan. Honan har äfven 2:ne dylika, som finnas vid bottnen af den dubbla lifmodern, i hvilken de genom vissa kanaler afsöndra en vätska, som till fortplantningen är nödig. Öfver tarmen ligger lifmodern, som utåt har en enda vid öppning, men bildar sedan 2 säcklika kroppar, hvilka, en på hvar sida, uppstiga till magens botten. I dessa danas äggen och sedan ungarne, på en tid af 3—4 månader; ungarne födas utkläckta inom moderns kropp, till ett antal af 15—24 st. i sender, i Juni eller Juli, men måste genom moderns tillhjelp befrias från moderkakan, som är fästad vid naflen. Är sommarvärmen tillräcklig, kan honan yngla 2 gånger om året. Ungarne kunna redan vid 2—3 års ålder fortplanta sin art; men uppnå först vid 6—7 års ålder sin fullkomlighet. Parningen sker ganska långsamt; och synas båda Ormarna, som ligga tätt vid hvarandra, då ofta utgöra en enda, med 2 hufvud; häraf kan hända anledning är tagen till fabler om Ormar med många hufvud (Hydra lernæa). Caradori m. fl. ha sett lefvande missfoster af Ormar med 2 hufvud. — Ormarnas besynnerliga och egna organisation är för allmänheten föga eller icke känd; allmänna Huggormen har ibland alla arter kanhända bäst blifvit granskad; i dessa påmminnelser torde finnas en ursäkt för vidlyftigheten i den här meddelade beskrifning.
