Den här sidan har korrekturlästs
2
VANLIG MAKRILL

kraftlöshet; det gamla och tillika odugliga kan icke Naturen fördraga; i de förstörda kropparnas ställen bildas nya. Med skäl förvånas vi öfver Naturens omätliga rikedom på urbilder eller modeller. Dessa äro alltid afpassade efter kroppens bestämmelse. Hvilken oändlig ombytlighet i organer hos de kroppar, som med dem äro försedda! Lungorna, så oumbärliga för andedrägten hos de flesta djur, hafva i fiskarnas Gäl, hvarmed de andas, ett motsvarande organ, och Dägg:de djurens fötter, samt fåglarnas vingar ersättas hos fiskarna af deras fenor. De brokiga och lysande färgor, som Naturen så frikostigt liksom slösat bland fåglar och insekter, utdelades sparsamt åt fiskarnas Klass. Deras fjäll äga oftast en enda metallisk färg; men Makrillen utmärker sig med flera lysande färgor och en vacker kropps bildning.

Om skönheten alltid utgjorde stämpeln af ett inre väsendtligare värde, kunde Makrillen göra anspråk på ett utmärkt rum ibland de nyttigaste fiskar. Nyss fångad är den utan tvifvel bland de vackraste svenska. Kroppen är rundad, fyllig och något kägelformig. Ifrån den svarta ryggen gå nedåt sidorna omvexlande gröna och mörkblå korta vågiga tverband, som i olika ställningar skifta färgor. Nedan för på sidorna och under kroppen är fisken silverglänsande. Fjällen äro så små och ligga så nedtryckta, att flere Auktorer trott att Makrillen saknade sådana. På pannan, hufvudet och gällocken finnas de icke. I käkarnas främre och skarpa kanter, hvilka råkas då munnen tillslutes, äro små fina tänder, äfvensom i gomhvalfvet. Tungan är fri, med trubbig ända, silfverfärgad, något fallande i grönt. Näsborrarna äro 2:ne och sitta närmare ögonen än munnen. Då munnen är tillsluten, synas käkarne liklånga och hufvudet spetsigt; öppnad är nedra käken längre och framstående. Ögonen äro stora, knappt utstående, med stor svartgrön pupill och silfverhvit klar iris. Gällocket har 3 stora fjäll eller skifvor, af hvilka det främre ar baktill snedt afskurit, så att dess längsta sida eller kant är nedåt; det bakre slutas med en rak linie, som skär kroppens medellinie nästan vinkelrätt: båda ha afrundade hörn. Kroppens medellinie är inbillad och delar fisken långsefter midt i tu på sidorna. Midt emellan denna och ryggen går sidolinien nästan alldeles rak, om icke den noga betraktas, då den är fint vågig; sedan den gått förbi