Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
II

de skulle för Sak-kännaren icke vara utan intresse; kunna meddela Ekonomen och Läkaren nyttiga påminnelser; vara lätt fattliga för den olärde; väcka den liknöjdes uppmärksamhet och underhålla den blott nygiriges tålamod; förena det vettenskapliga allvarsamma med det mera lekande och behagliga; uppfylla i afseende på teckningarna, Naturforskarens och Konstnärens någon gång skiljaktiga fordringar, och ändtligen kunna säljas till ett pris, som gjorde det möjligt att ägas äfven af den mindre förmögne. Dessa syfttemål, ehuru kanske för vida aflägsna att nog nära kunna upphinnas, hafva likväl aldrig varit lemnade ur sigte. Men under bemödandet att närma sig dem, hafva mött hinder, som hvarken äro få eller obetydliga; och i fall påminnelsen om dem skulle kunna mildra den stränga Granskarens omdöme, eller bereda for båda dessa Arbeten en ursägt der ofullkomligheten anropar den, blir det en pligt att icke hafva förtegat åtminstone de betydligare, bland hvilka följande torde förtjena att anmärkas:

Svenska Botanikens figurer, illuminerade med tunna färgor, voro i Naturalhistorien de första, som mig vetterligen i Sverige utkommit; det gafs således ingen främmande erfarenhet att derom rådfråga, och ingen öfvad person att dermed sysslosätta. — Latinska språket tillhör egentligen vettenskapen; det äger bestämda och oföränderliga konstord, genom hvilka en Auktor med lätthet kan vara kort och likväl tydlig. Svenskan är deremot af annan beskaffenhet; den följer helt andra reglor än Latinen; den är icke ordrik och saknar allmänt antagna samt för vår tid passande termer i vettenskapen. — Att följa sitt tidehvarfs odling, förutsätter tillgång på nya böcker och nog tid till deras nyttjande. Beklagligen kan jag icke fägna mig öfver någotdera; embetsgöremålen fordra min mesta tid och allmänna Biblioteken äro icke rika på nyare arbeten i Naturalhistorien. Herr BergsRådet Dalbergs vackra