stå tätt tillhopa och vidga sig något öfver sferoidens rundning. Desse ränder som man kallat Tegar (Areæ), äro besatte med upphöjda större och mindre vårtor, tjenande till fäste för de piggar som betäcka djurets kropp. Emellan tegarne löpa andre ränder lika med dem, ofta liksom mer insänkte och få namn af Renar (Ambalacra), hvilkas yta är försedd med urgröpta prickar eller fina öppningar för de mellan tegarne i 5 par rader vidfästade eller utgående blekröda tentakler, med hvilka djuret spelar i vattnet och fasthåller sig med temmelig styrka, samt framskrider lika åt alla sidor. Under detta röras äfren piggarne, fast icke alla på en gång, men öfverallt några utom medelpunkten, der de synas hvilande. Tentaklerna, lika tusende ihåliga sugrör, försedde med knapp på främre ändan liksom sjöstjernans, utsträcka sig öfverallt, ofta dubbelt längre än de ömsom uppresta och nedfällda piggarne, och medelst deras rörelse till skiftes, än utskjutne än åter indragne, befordra det taggiga halfklotets framskridande under den spegelklara ytan. Men i samma ögonblick som djuret kommer ur sitt element, synas de icke mer, fastän piggarnes rörelser fortfara. Möjligtvis hafva de ock i allmänhet undgått deras uppmärksamhet som afbildat djuret, emedan de på alla figurer saknas, helst tecknaren icke betraktat sitt föremål under vattnets yta.
På den plattare undre eller nedåt vettande delen af halfklotet sitter munnen i medelpunkten och består af 5 lansettlika, inåt plana och utåt något convexa, i 5kant sittande tänder, hvilka, hårda och benaktiga, formera sammanslutne en käglelik spets, men kunna vidgas och förenas efter djurets behag. En köttaktig hinna omger munnen och liksom tillskapar käglans bas, hvarå 5 par hål eller papiller upptäckas, af hvilka en sitter midtemot hvarje mellanrum af de nämde tänderne, hvarmed djuret förmår, att under munnens rörelser omfatta en knappnål och hålla sig med den styrka, att det i vertikal ställning bär sin egen tyngd. Näst utomkring den köttiga omkretsen af munnen är en annen cirkel vid hvilken piggar och tentakler börja. Det är att anmärka, att då djuret kommer på rygg, tjena de dervarande tentakler, att likt fötter göra första bemödandet till ställningens förändrande, dernäst arbeta de på sidan och så småningom de öfrige tills kullbyttan sker och munnen kommer i sitt naturliga läge. Måhända gagna de äfven att varna för en hotande fara. Kring munnen, der ytan stundom är plan, stundom ko-
