Den här sidan har korrekturlästs

N:O 50.

GÖKTYTA.

JYNX Torquilla. Tyta. Sädgök. På Finska Käenpiika. På Fr. Torcol. På E. Wryneck. På T. Drehals. Natterwindel. På Sp. Torcecuello. På It. Collotorto. På D. Giögtyte. På N. Saagouk. På R. Krutiholowa. På P. Kretoglow.

Är gråaktig till färgen och fläckig, med svarta, vågiga tverband på Stjertpennorna.


Linn. Syst. Nat. Ed Gmel. 1. 2. p. 423. — Faun. Svec. p. 34- Tab. 1. Cl. 2. Aves. Ord. 2. Picæ. — Amoen. Acad. 4. p. 504. — Retz Faun. Svec. p. 100. Penn. Brit. Zool. 1. p. 137. — Buff. Av. 7. p. 84. Briss. Av. 4. p. 4. Lath. Syn. 1. 2. p. 548. Ind. p. 223. — Aristot. Hist. Anim. 2. 12. Aldrov. Orn. 1. 863. — Schwenkf. Av. Siles. p. 357.




Då Hökarnes familj, vid första åsynen, rättvisar den analogi som von Linnés rika snille fann emellan dem och rofdjuren bland de däggande, så skänker oss äfven Skatornas många rimliga bevis, att i deras lynnen upptäcka ett slags likhet med djurrikets Förstår (Primates). Se der, å ena sidan t. e. Condoren, svingande sig öfver Andesryggens högsta spetsar, nedrusa med åskans fart öfver det rådjur hans skarpblick uppspanat i dälden; — den tigerfläckade Harpyen, som i nedfallandet ur luftens regioner klyfver sitt rof, — än Fiskörnen, som lyftar stora Gäddan ur det våta djupet, — än den i det öde tornet intill midnatten gömde Ufven, mössens väldiga jägare; — än Varfågel, som uppspikar Torndyfveln och Gräshoppan på slånbuskens piggar; — å den andra öfvertygas vi om förmågan att härma menniskorösten hos Papegojorna, om läraktighet hos Korpen och det listiga anlaget hos Skatan. Vid ett mindre vettenskapligt skärskådande torde man kanske anse några af de så kallade skatornas slägten ha större anspråk till en plats bland roffåglarne, men desse sednares näbb försedd vid sidorna af öfre käken med ett tandlikt utskott, erbjuder ett lätt skiljetecken från de förra, hos hvilka näbben, ryggad och ofvanpå kullrig, alldeles saknar detta. Äfven fötterne, ehuru stundom starkt danade, äga icke dessa krökta klor som vittna om Hökarnes bestämmelse. Det förekommer emedlertid hos Skatorna en större skiljaktighet i näbb och fötter än hos andra familjer af fågelskaran. Den förra än mer eller mindre krökt, än rak, äfven som hos somlige sågkantad eller