vätska, som samlad och dold i de beskrifna gift-säckarne. medelst sår af hugg-tanden, införes direkte i blodmassan.
Man har samlat detta gift från lefvande Ormar i ett kärl hållit för dem, hvaruti de under bitandet i dess bräddar småningom uttömt deras förfärliga förråd. Visse Indianer, äfven Tatarerne, bruka än i dag, på lika sätt som fordom Schyterne, att bestryka sina pilar med en blanning af Orm gift och Menniskoblod.
Följderne af ett giftigt Ormstyng äro, som sagdt är, efter omständigheterna olika. Se här emedlertid en teckning af de olyckor, hvilka man anmärkt hafva stundom blifvit den bitnes fasansvärda lott.
Strax efter bettet kännes på stället en stickande smärta, nästan lik den efter stynget af en geting. Delen svullnar med stark rodnad, långt öfverträffande den mindre vidd som såret äger, och hvaromkring mörka fläckar börja visa sig. Värken ökas, åtföljd af krampaktiga ryckningar, och omkring det sårade stället som nu blir svartblått och förlorar känslan, utbreder sig svullnaden till andra delar och omsider öfver hela kroppen. En häftig feber infinner sig med flera eller färre af följande symtomer: en törst som ingenting kan tillfredsställa, hicka hjertklappning, rädsla, gallaktiga kräkningar, ojemn och afbruten puls, lifskrafternas aftynande, slummer, sinnesnedslagenhet i högsta grad och liksom likgilltighet för allt; beständig kallsvett, och ofta en gul färg spridd öfver hela kroppen. Omsider förloras sansningen, utbrott af yrsel och fånighet inställa sig. Ändtligen upplöses vätskorna så, att bloden flyter ur alla öppningar medan lifvet ännu varar; och detta är knappt slutadt förr än svarta fläckar öfver hela kroppsytan och en flytande materia från såret, åtföljd af den förfärligaste stank, vittna om en total förruttnelse. Som erfarenheten i alla tider besannat så olyckliga händelser, har också omtankan sökt att uppfinna tjenliga räddningsmedel. Hvart och ett land, der invånarne varit för dessa slags missöden utsatte, har, så väl som kanske hvar tidpunkt, ägt sina motgift, ehuru icke något preservatif är ännu upptäckt mot vådan, men desto flera förslag, att, sedan olyckan händt, rädda den hon träffat. I Indien, hvars hetare himmels-strek ger lif åt en större mängd af dessa fruktansvärda varelser, har man litat på Ormroten (Ophioriza Mungos) och Ormträdet (Ophioxylonserpentinum) ,och flera lika berömda ämnen ur vext-
