gamla titeln Vipera Anglica nigricans[1], som han länge burit, bör förmodligen uteslutas, emedan han synes icke tillhöra det Brittiska området, utan har en mörk afart af C. Berus gifvit anledning till ett sådant misstag. Om åter den, som omförmäles vid Oka-floden i Ryssland, såsom der allmän och mycket giftig, kan säkrare med vår förenas, må vidare undersökningar afgöra.
I längden är Svarta Hugg-ormen emellan 20 tum och en aln; af kolsvart färg öfver hela kroppen, äfvensom ofvanpå hufvudet, som är ovalt, bredare än halsen, och något platt nedtryckt, belagdt med fjäll, af hvilka de mot nosen äro mindre, ett större fyrkantigt emellan ögonen, och de öfver nacken störst. Så väl härigenom som medelst färgen, utmärker han sig från den allmänna arten. Nosen är rundad och trubbig samt näsborrarna synbare. Ögonen, som sitta närmare framåt nosen vid sidorna af kinderna, äro temligen stora, med röd, lysande iris. Gifttänderne i öfra käken äro stora och starka, samt tungan, då bon uträckes, lång och som vanligt tvåklufven. Kindkanterne synas mest hvita, något ljusbruna, och den fjälliga ytan under nedra käken, äfvensom ett stycke nedom halsen, hvit och svartfläckig. Ryggfjällen äro ovalt lansettformiga med märklig knöl; de på sidorna deremot något större och ovala. De sitta alla fästade på en svart hud, hvilken rynkad vid Ormens rörelser, ger ett skiftande utseende, som vore den nätlik ined ljusa maskor. Buksköldarne och stjertfjällen, hvilka efter v. Linnés beräkning utgöra, de förre 153, de sednare 32 till antalet[2], ha ett mer glänsande utseende och liksom svartblå mot dem som betäcka den öfriga kroppen. Stjerten är ändtligen mycket kort, eller knappt en åttondedel mot hela längden.
I våra Landsorter äger Bosen ett mycket elakt anseende. Det torde dock hända att hans färg bidragit det me-
- ↑ Petiver har i sitt Mus. N. 204 gifvit detta namnet, men som icke tillkommer någon annan än en helt svart artförändring af C. Berus, på hvilken också de rhombiske fläckarne längs efter kroppen lätt kunna upptäckas, enligt Pennant Britt. Zool. 4. p. 26. La Cépèdes och Bechsteins Synonymer höra sannolikt till denna, ej till C. Prester, så mycket snarare, som de ansett densamma för Beri afart, hvilket både färg och öfriga kännetecken hos den rätta arten bestrida.
- ↑ Man har nu mera funnit detta beräknande så osäkert, att specifika åtskillnaden af arterne ej kan deraf hämtas. På den C. Prester som Link observerade vid Rostock, fann han 204 buksköldar och 35 stjertfjäll. Wolf anmärkte en annan åtskillnad.