sta till den så allmänna fruktan för honom. Ännu felas oss närmare uppgifter om de egenskaper som kunna enskilt tillhöra honom. Han påstås att hväsa starkare än andre bekants Ormar; men huruvida han är af djerfvare natur än de, så att han anfaller det föremål som retat honom, våga vi icke med säkerhet anföra. Link tror denna Ormen vara trög och långsam, och Laurteti, som säkert icke misstagit sig om arten, berättar att man i Österrikiska länderna icke anser den ibland de farliga, hvilket påstående dess högst misstänkta utseende tyckes likväl ogilla.
Såsom tillägg vid kurer för Ormsting, kunna Askblad uppföras på samma lista. De hafva hos oss blifvit bepröfvade och godkända. T. ex. för en häst, ormbiten i hufvudet, hvilket deraf, enligt berättelsen, uppsvällde till vidden af en strömmings-fjerding, brukades varma omslag med dukar blötte i starkt afkok på Askbark och löf af samma träd. Härigenom botades åkomman inom få dagar. Äfven Malört, på samma sätt använd, gjorde önskad verkan på en annan häst, sårad i magen. Då bomolja är i fråga som räddningsmedel, bör den alltid brukas varm, hvarförutan föga eller ingen nytta är deraf att vänta, (Ödmann i Patr. Sällsk. Hush. Jurn. 1787. s. 591.)
Tab. En Svart Hugg-orm i naturlig storlek, efter naturen tecknad.
