i djurkroppen, de hårdare delarne, brosk och senor undantagne, der icke en eller annan sådan parasit kan äga sin skyddsort och boning.
Men hvarifrån taga då Intestinal-maskarne deras upprinnelse? Det har länge varit en irrmening, att de som hysas af djuren, äfven förekomma på andra ställen utom djurens kroppar. Man påstod Lefvermaskar finnas i sjöar, Binnikemask i leriga källor, och Spolmaskar i kärr. Allt detta är obevista sägner, vederlagda blott af den sanningen, att kräken, ömtåliga för minsta köld eller för öppna luften, icke utan lifvets snara förlust kunna skiljas ifrån det varmare näste hvari de inom djurkroppen befunnit sig. Lika ogrundad är den gissning, att, inkomne i kroppen, de der förvandlas i särskilta former. Detta är en egenskap tillhörig Insekterna, hvilka mycket mer sammansatte varelser ha egna tillbehör för sådant ändamål, hvilket deras larver intyga. Att ändtligen maskeggen, skilda händelsevis från deras stamhåll och kringförde i luften eller i vatten, skulle åter meddelas andra djur genom födan eller drycken, och således utkläckas, är, ehuru man så af ålder inbillat sig, en äfven så orimlig hypotes[1]. Man har ju redan hos sjelfva fostren, ännu ofödda, funnit maskkräken alldeles utvecklade?
Detta förhållande, samt at de aldrig finnas utom djurkropparna, i dem bibehållas och förökas, och derjemte förekomma i alla kroppsdelar, ofta utan att märkas, eller att tillfoga någon skada, ger styrka åt den satsen, att de äro djuren medfödda, och hvarom upptäckten af särskilta maskarter hos de flesta djurslag, och Intestinal-kräkens alldeles egna byggnad synes på öfvertygande sätt vittna.
Likväl att fullt förklara, huru dessa kräk fortkomma ifrån slägte till slägte, torde vara ett annat tidehvarfs forskare förbehållit. Om upphofvet sökes hos föräldrarne, kan orsaken mindre tillegnas fadren. Den skulle då härledas ifrån sjelfva aflelse ögonblicket och den lifsgnista som meddelas honans egg genom hansäden, hvari maskarnas grundämnen borde befinna sig. En sådan idé förfaller dock genast vid åtånkan att flera af maskkräken äro viviparer, och månge gifvas som hvarken paras eller frambringa egg. Sökes åter (som allmännare skett) maskämnet hos modern,
- ↑ Lika origtig är den allmänna inbillningen, att lefvande Intestinal-kräk fortplantas genom födan, fiskätande m. m. Ingen fiskar tillhörig mask är ännu funnen hos menniskan.
