han faran att näpsas, då han gynnad af nattens mörker insmygt sig i hönsburen, ödelägger och mördar allt hvad han finner, och bortsläpar så mycket han förmår af sitt byte till det aflägsna ställe, der han, då dagen nalkas, måste gömma sig. Icke mindre tyrann i skogen, uppvädrar han fåglen på eggen, och se der strax en hel familj utrotad. Också hyser fjäderflocken lika vedervilja till honom som till Räfven och andra Rofdjur, och med lika larmskri förföljer dem alla. Äfven de smärre fyrfotade djuren röna samma missöde som fåglarne. Ekorren, som gör sitt bo i träden med icke mindre konst än många bland fåglarne, blir husvill för Mårdhonan, när yngeltiden infaller. Hon utjagar då förra husägaren, vidgar öppningen på boet och tillreder det för egen beqvämlighet. Ufvar, Uglor och Hackspettar erfara icke sällan lika intrång i deras boställen.
Mårdens löptid är i början af Februari. I nio veckor går honan drägtig och i April ynglar hon; vanligen får hon 3 — 4 ungar, hvilka, i början blinda, däggas af modren de 3 första månaderne, och näras sedan af henne med sådant som jagten kan inbringa, tills de efter halft års förlopp kunna söka deras egen lycka, och ändteligen såsom ärsgamla vunnit deras naturliga storlek. Man torde således kunna räkna Mårdens lifslängd till 8 — 10 år.
Mården äger ett ganska gällt ljud, men hvilket han sällan låter höra, om icke då han lider eller känner sig fängslad. I sitt fria tillstånd är han ett verkligt Rofdjur; fåglar af alla slag, särdeles Villbråd, jemte deras egg, Ekorrar, Möss, Råttor, Mullvadar uppoffras, alltsom tillfället medgifver. I Frankrike skall han också sjelf på vissa ställen ätas, och äga ett smakligt kött, ehuru det röjer något af den musk-lukt, som är flere af slägtet egen, och härkommer från en gul materia innesluten i små blåsor, som öppna sig nära ändetarmens slut. — Samma lukt meddelas också åt fällningen.
Men Mården kan äfven göras tam, ehnru naturen återkommer, om tvånget eller fångenskapen upphör, då han plär begagna fördelen af sin vunna frihet för at ånyo intaga stora, vida rymden. Det gifves likväl exempel, att han kan förändra sitt vilda lynne i likhet med somliga af de djur som sällskapa med menniskan. Vi låna från en god Författare[1] några drag af den målning han gjort öfver en
- ↑ Descourtilz Voyage d'un Naturaliste. I. p. 94 — 116.
