Den här sidan har korrekturlästs

N:O 39.

ORRE.

TETRAO Tetrix. Orrtupp, Orrhöna. På F. Teeri. På Fr. Coq de bruyères à queue fourchue (hanen); Poule de bois (honan). På E. Heath-Cock, Black Game-Grous. På T. Birchhahn, Brummhahn. På It. Gallo sforcello. På D. Urhane. På N. Orrfugl.

De inre vingpennorna äro vid basen hvita; Stjerten tvåklufven; Fötterne ludna. Tuppen är svart, med blåaktig glänsande hals och rygg. Hönan är rostbrun med svarta tverränder; men mörk och hvitspräcklig på bröstet.

Linn Syst. Nat. ed. Gmel. 1. 2. p. 748. Cl. 2. Aves. Ord. 5. Gallinæ. — Ejusd. Faun. Sv. p. 202. Skånsk. Res. s. 36. — Retz. Faun. Sv. n. 184. — Aldrov. Ornith. II. 32. p. 160. — Briss. Orn. II. 210 — Frisch Av. I. 109. — Pennant Br. Zool. I. 226 — Arct. Zool. 2. 314. — Latham Ind. 2. p. 635. — Krünitz. Encycl. 5. s. 382. — Pall. Reis. II. s. 52. 226. 227. 667. — J. O. Hagström i Kungl. Vett. Akad. Handl. 1751. s. 132 — Schönberg dersam. 1759. s. 146. — Nordholm om Jemttands djurfänge. Ups. 1749. s. 44. följ.




Hönsen (Gallinæ), eller den flocken bland fåglarne, som, efter Mosaiska Lagen, fordom var ensam tillåten att förtäras, och af hela fjäderskaran troligen ger det bästa och helsosammaste födämne, äga till skillnad från de familjer till hvilka de närma sig, en köttfull rundad kropp med en hos de flesta lång stjert, som kan utbredas och tillika rätt uppsättas; en kullrig och på ändan något krökt näbb, hvars öfre käk går med kanterna öfver den nedra. Deras näsborrar ha en likt ett hvalf uppstående broskaktig hinna. — Alla hafva springfötter, och somlige äro med sporrar försedda.

Större delen af dessa kännemärken tillegnar sig det slägtet, hvari Orren intager sin plats , men hvilket enskilt bestämmes genom en bar, knottrig och färgad fläck vid ögonen.

Orren är näst efter Tjädern, bland de Europeiska, af sitt slägte den största skogsfågeln, och har med densamma både i skapnad och lefnadssätt mycket gemensamt, hvarföre han också på flera orter erhållit namn af den mindre. Men fastän han liksom Tjädern har röda ögon-