Den här sidan har korrekturlästs
54
RÖTSIMPA.

Schoneveld korrt derefter och kallade fisken Hafsskorpion. Willughby granskade honom än nogare, ehuru han orätt förenade den med Bellonii Scorpæna; en mening som äfven irrledt Artedi, Linné och Pennant, men af hvilken Bloch sedermera visat oriktigheten,

Hela fiskens längd är 6 — 9 tum. Flere spetsade uphöjningar och utskott på och ikring hufvudet, göra det liksom mångkantigt och ge fisken ett förfärande utseende. Tvänne korrta och rörliga taggar stå bakåt böjde framför ögonen, och 2:ne bakom dem samt flere kortare vid öfre käkens sidor, Gällocken eller kinbenen äro i kanten väpnade med 4 långa uddar, medelst hvilkas utspännande, då gälarne öpnas, kroppen till stor del mot ovänliga anfall betäckes. Form och längd är dock icke altid lika på desse försvarsmedel. Munnöpningen är ovanligt vid, hvarföre fisken fått namn af Vidkäft i Norrige. Käkarne kunna in och utskjutas, och, som vanligt, den öfre framom den undre, och äro besatte med flere rader fina, hvassa tänder; dessutom finnas i gom-hvalfvet tvenne aflånga, rasplika eller fintandande knölar. Tungan är korrt, tjock och hård samt fastsittande. Näshålen synas framför ögonen, som sitta mitt i pannan, knapt en tum åtskilde, stora, något aflånga med svart pupill, Samt röd el. kopparfärgad, bronzerad i hvitt fallande Iris. De vid ögongroparne uphögde benen tillskapa en fåra, som löper ända bort åt ryggen. Under gällocken, som bestå af 2 skifvor, är gälöpningen tämmeligen vid, och gälhinnan försedd med 6 breda benaktiga strålar. Grundfärgen på hufvudet och ryggen är svartbrun, med ljusa, i grönt fallande prickar eller små fläckar. Sjelfva kroppen eller stammen afsmalnar mot stjerten, och är i ställe for fjäll besatt, i synnerhet mot ryggen, med små skarpa vårtor, hvilka stundom äro knapt märklige, som det händer hos honorne. Sidolinjen, som är utmärkt skarp, löper nästan aldeles rak, närmare den något kulriga ryggen än buken, hvilken sednare är mycket bred. På honan är den mest hvit, men hanens, ända up under hufvudet, silfverlik och stötande i blått eller grönt. Vid sidorne är kroppen stundom guldfärgad, serdeles vårtiden, men merendels altid med mörka orediga fläckar och bälten.

Bröstfenorne äro mycket stora, i synnerhet hanarnes, samt brokiga, orangefärgade med mörka fläckar. De hafva 16 enkla strålar som i ändarne äro veka. Bukfenorne, som sitta högt up emellan de förra, äro långa och 3-stråliga. Midt på buken synes Anus, hvars fena med 12 strålar är oval och mindre än de motsvarande på ryggen, af hvilka den främre har 10 strålar, är mindre och rundad; den bakre 16, och är rätsidig. Ändtligen har stjerten en rund form, med 16 — 18