60.
PALMSTRUCHS MANET.
MEDUSA Palmstruchii.
Kroppen är midt ofvanpå kupig, ljusblå, utan concentriska ringar; mot kanten vattenklar, flat och delad i 16 emarginaturer och rundade flikar.
Linn. Syst. Nat. Cl. 6. Vermes. Ord. 2. Mollusca (Cl. Zoophyta. Ord. Medusæ. Cuvier).
Vid betraktande af de föremål, hvilka i Naturens Riken
möta oss, är det äfven så angenämt som lärorikt att följa
den menskliga forskningsförmågan på spåren, att märka de
framsteg hon gjort tid efter annan, och den grad af mer
eller mindre fullkomlighet, som densamma vunnit; och då
man stundom icke kan annat, än beundra den
skarpsinniges kraft och oförtrutenhet att intränga i Naturens
Helgedom, blir man icke sällan öfvertygad, att täckelset på mer
än ett ställe ännu återstår att upplyfta, varelser att
upptäcka, deras organisation att utgrunda, och fenomener att
förklara,
Leda vi våra blickar till Djurens klasser, se der en ibland dem, som, väl icke alldeles okänd af vetenskapens fäder, länge saknat den ljusa öfversigt, hvilken vår tids bemödanden omsider oss förvärfvat. Det är Zoophyternas skara, och i den til ex. Maneterne, en af det våta elementets stora Djur-famiijer , märkvärdig för dess bildning och egenskaper. Deras väsende liknar ett gelé, mer eller mindre genomskinligt, af fastare eller lösare sammansättning, och af olika lysande färg. Med undantag af de ränder, skifvor och flikar, som kunna finnas på undra sidan af deras kropp, synes massan så homogen, att den, äfven sönderdelad, för det väpnade ögat icke ombyter sitt utseende, utan företer en täthet så enformig, att man knappt kan föreställa sig finheten af de rör, som utan tvifvel bilda massorna och föda dem. Genom åverkan af den atmosferiska luften upplösas de i en ofärgad vätska, ej olik sjelfva hafsvattnet, och denna förvandling är så stor, att kroppar af många lods tyngd lemna på silen blott en hinna af några grans vigt öfrig.
