ket om hvarje särskilt[1] redan är i det föregående anmärkt, må det anses öfverflödigt att åter nu upprepa det. Endast några bevis, som bestyrka Fyrbenens egenhet, böra här anföras.
De synas alla liksom visa öfvergången från Amfibierne till Fiskarne, hvilka sednare de i första åldren likna i skapnad, sätt att lefva och andas. Från andra af den klass till hvilken de höra, skilja de sig 1. genom ägande af lemmar från Ormarne, ehuru de likt dessa hafva hjerta med ett enda öra. 2. Att deras fötter äro klolöse. 3. Deras yta bar, utan fjäll eller skal. 4. Fortplanta sig utan verklig parning, och 5. befinnas i ett tillstånd af larver i deras yngre ålder.
Fyrbenens kropp saknar all hårbetäckning, tvertom, den är oftast slät, fastän porös, och hos en del besatt med knottror som utsippra ett slags vätska. De flesta ha en stor mun, hvars käkar likväl ej kunna utvidgas, och läppar som ej äro köttige. De andas med biträde af halsmusklerne, och röja ingen ordentlig röst eller läte; blott luften, som i det den utflåsas, eller liksom kräkes ur lungorna, intränger vid utfarten i den inom halsen öppna påse, uppväcker ett qväkande eller gurglande ljud.
En del äro med stjert försedde, andra sakna den: en genast synbar familje-skillnad. Men hvad de förra[2] angår, är det icke blott genom Stjertens närvaro, som de med den samma försedda Fyrbenen utgöra en särskilt flock. De äga än flera kännemärken gemensamma, hvilka ej finnas hos de stjertlöse. Deras kropp t. ex. är beläckt med en vidhängande hud. Hos de arter som hafva fyra fötter, äro desse lemmar ganska korta, lika långa och så åtskiljde, att de icke bära kroppen. Tungan är alltid anhäftad. Ingen vanlig parning genom köndelarnes förening föregår
- ↑ Sköldpaddorna undantagne, såsom främmande för vår Fauna.
- ↑ Hela denna Naturliga Ordningen kallas efter Brogniart Batracci, och indelas i 2:ne familjer Caudata och Ecaudata (Urodeles et Anuures Dumeril.) De sednare omfatta hela Grodslätet; de förra åter Sirenen, Protéen och begge slags Salamandrerne, af hvilka de i vattnet hyste benämnas Triton. (Opel har tillagt den 3:dje familjen: Apoda, hvartill Ormslägtet Cæcilia föres). Fordom, och af von Linné sjelf, skildes icke Salamandrerne från Ödlorna (Lacertæ), men som dock äro till deras natur och organisation ganska olika. Ett med 2 öron försedt hjerta; en ofta fjällig eller hård kropps-yta; fötter väpnade med klor, och fostren, födde, genast utbildade, intyga Ödlornas åtskilda plats på Amfibiernes lista.
