hufvudets sidor sitta de 3 framåtböjda gälfransarne. Färgen är ljust hvitgul på kroppen, och inunder löper en brun strimma efter hela längden. I detta larv-tillstånd simmar djuret mycket fort och fäster sig ofta vid strån och andra föremål som det råkar. Fötterne som icke kunna i början urskiljas från bålen, blifva synlige under sednare sommaren, då gäl-öppningarne omsider tillslutas, och det är blott med det stora hufvudet som man nu igenkänner ungen från modren[1].
När Honorna lemnat eggen ifrån sig, öfvergifva de den våta vistelseort de i början delat med Hanarne och gå på land, samt inkrypa i trädgårdar, skogar, ängar, gödselstackar, källare och andra ställen, likväl alltid der någon fuktighet finnes. Om dagen gömma de sig och synas sällan utan i skymningen och i regnigt väder; nattetiden kräla de omkring och söka sin föda. Så qvicka deras rörelser äro i vattnet, och i synnerhet dä de under alstrings-perioden tagas derur, så hjelplösa och tröga blifva de uppkomne på marken, och förmå knappt att vända sig om man vältar dem. Hvilande, kröka de sig med hufvudet åt stjerten tillsammans. Nu liksom fly de deras fordna hemvist, och kastas de deruti, så söka de genast åter det torra. Detta gäller väl egentligen om Honorna, helst Hanarne ej följa dem ur vattnet efter parningen; men desse öfvervintra utan tvifvel också på landet, der de mot sena hösten välja sig passande tillflykts ställen. Det är icke orimligt, att Honor, som alltför långt aflägsnat sig från den våta platsen, under sommaren icke kunna alla år fortplanta sig, ty på det torra sker det visst icke, ehuru La Cépède trott något sådant från den anmärkning han gjort, att smärre eller 1 tums långa med stora hufvuden funnits på landet, och således gissat att de varit lefvande födde, men han erkänner sig likväl aldrig funnit annat än egg hos Honorna.
Att en stor del af Amfibierne tidtals ombyta hud, är väl bekant. Vatten-Salamandrerne göra det dock oftare än flere andra, och i detta afseende likna de Grodorna. Mera lifliga och rörliga i början af den blida årstiden, förlora de inom kortare tid mycket krafter, som åter måste ersättas: och härtill bidrager ombyte af huden, som sker hos somliga hvar 4—5:te dag, hos andra hvar 3— 4:de vecka. Troligen beror denna tidigare eller senare handling, så väl af Luft-Temperaturen som näringsämnena och an-
