Den här sidan har korrekturlästs
58
TOBIS.

munnen befintlige tänderne äro klena och likna fina nålar; blott i svalget finnes ett par skarpa knölar, hvarmed rofvet eller födämnet fasthålles. Gälöppningen är temligen vid, och locken bestå af 4 små skifvor, samt gälhinnan af 7 strålar. Näshålen sitta mellan munnen och ögonen som äro ganska små, med deras svarta pupill inom en siifverfärgad iris. På den trinda, ålformiga bålen är ryggen gråagtig, med en långsefter gående fåra för den långa ryggfenan; tver-ränder gå också ned åt buken, som lyser sillvefärgad och något i blått skiftande. Anus sitter nära stjertändan, och sidolinien löper raskt efter kroppen, hvarå fjällen äro, såsom mycket små, knappt synliga och lätt affallande. Alla strålarne i fenorna, hvaraf Bröstfenan äger 12, Analfenan 28, Ryggfenan 60, och den i stjerten 16, äro veka, och den huden mycket, tunn som förenar dem. I Rygg och Analfenorna befinnas de enkla, men deremot delade i ändarne hos så väl Bröst- som Stjertfenan, hvilken sistnämnde är till skapnaden gaffellik.

Vid granskningen af de inre delarne förekomma Lefren, Mjelten och Magen hvar för sig odelte; men vid den sista synes ett temligen stort bihang. Tarmkanalen äger mänga krökningar, samt dess hud en mörk svartprickig yta. Både Rom och Mjölke äro hos hvardera könet ofvantill sammanvexta och vid nedra ändan delta. Simblåsa saknar man helt och hållet hos denna fiskart, hos hvilken man för öfrigt räknar 63 ledknotor i ryggraden.

Ehuru fiskens vanliga längd är 5-7 tum, och tjockleken knappt en half, träffas dock stundom en större artförändring af ½ alns längd, och 1 tums bredd tversöfver. Denna benämnes då Tobiskung: såsom stor och sällsam.

Naturen gaf Tobisen sitt stamhåll i det Nordligare Europas Haf, och han träffas både i Norrsjön och Östersjön, såsom nära Gottland och Öland (öster ut) samt nedåt Blekinge och Skåne, och der ymnigast vid Cimbritshamn, merendels längre ut ifrån stranden, och på sandbotten, der han beqvämligen kan nedgräfva sig qvartersdjupt, och har denna egenskap och bostället jemte formen utan tvifvel gifvit första anledningen till det namn han i allmänhet bär.

Hans vanliga föda sägas de Mask-kräk och Blötdjur vara, som vistas i samma element som hyser honom, Med sitt spetsiga hufvud uppsöker han dem i sanden och skonar icke ens sina egna ungar, enligt intygandet af Bloch, som funnit dylikt hos tvenne af honom öppnade. Allmännast hål-