68.
STEGLITSA.
Fringilla Carduelis.
Steglits-Siska, Steglitsa, Steglits. På Tyska: Stieglitz, Distelfink, Distelvogel, Fistelfink, Stechlitz, Kletter, &c. På Engelska: Goldfinch, Thistle Finch. På Holl. Pitter. På Frans. Chardonneret. På Ital. Cardello, Carduello, Calderugio, Carduelino, Ravarino.. På Spanska: Sirquerito, Sielicolore. På Grek. Poikalis, Thraukis. På Nygrek. Akanthis, Guardelli, Stragalino, Karedreno.
Näbbets omkrets, hjessan och ett bakom ögat nedgående band, svarta; pannan, kinderna och strupen högröda; vingarna och stjerten svarta med hvita fläckar, samt ett bredt gult band öfver vingen.
Fringilla carduelis Linn. Syst. Nat. Ed. XII. I. p. 318. 7. — (Ed. Gmel. I. p. 903. 7.) — Faun. Suec. p. 86. n. 236. — Retzii Faun. Su. p. 245. n. 223. — Nilsson Orn. Suec. I. p. 151. — Skand. Fauna II. 1. p. 351. n. 12. — Bechstein gem. Naturg. Deutschl. IV. p. 403. 7. — Temminck Manuel d'Ornith. I. p. 376. — Latham Ind. I. p. 449. — Syn. 3. p. 231. — Brisson Ornith. T. III. p. 53. — Le chardonneret, Buffon Oiseaux, IV. 187. t. 10. Pl. enl. 4. f. 1.
Ibland de i allmänhet såkallade Sångfåglarne är
Finkslägtet, (Fringilla), ett af de talrikare och innefattar arter, som
verkligen sinsemellan visa nog olikheter i de afseenden, som
företrädesvis pläga komma i fråga vid bestämmandet af
Fåglarnas slägten. Öfvergångarne mellan detta slägtes
gränsformer synas likväl både alltför jemna, för att tillåta
någon vidare slägtfördelning, oth sjelfva Finkslägtet
sammantaget visar äfven så nära förvandtskap dels med
Domherrarne (Loxia Linn.) , dels med de egentliga Sparfvarne
(Emberiza), att åtskillige af dess arter fordom blifvit förda
till dessa slägten[1]. Af de enligt nyare åsigter inom Fink-
- ↑ Enligt den omfattning af Fringilla-slägtet, som blifvit fastställd af Illiger — måhända i allmänhet den mest kritiske och regeltrogne af nyare Systematici — har äfven Hr Nilsson uppfört Nordens hithörande
