slägtet upprättade afdelningar eller under-slägten, innefatta de såkallade Siskorna endast 5 svenska arter, nemligen, Hämplingen, Grönsiskan och Steglitsan[1].
Ostridigt öfverträffas denna sistnämnda i anseende till färgpragten, af Blåkråkan och Biätaren (Merops apiaster), samt i anseende till sången, af den enkelt tecknade Näktergalen; men ingen af våra svenska fåglar förenar till den grad som hon ett vackert utseende med en behaglig stämma, jemte en utmärkt liflighet samt en hög grad af läragtighet. Som den tillika ej är svår att få tam, eller kinkig att underhålla, är det ej att undra om Steglitsan är en ibland våra mest omtyckta sångfåglar, och ofta med förlust af sin frihet måste umgälla de henne af naturen tilldelta företräden.
Den fullväxta fågeln uppnår vanligtvis en längd af fem eller 5½ tum, och håller mellan yttersta vingspetsarne omkring 9½ tum. Näbben är hvitagtig, med svartagtig spets. Ögonen mörkbruna; benen ljusbruna. Hufvudets hela främre omkrets är af en skön högröd, glänsande färg; omkring näbbens rot går en fin svart ring, som utvidgar sig till ögat; en annan svart teckning intager hjessan och nacken, samt nedstiger åt halsens sidor; mellan detta och ögat sträcker sig ett hvitt band, öfver tinningen och fram under strupen; en annan hvit tver fläck finnes bakom nacken. Kroppen är för öfrigt ofvanpå och på sidorna ljusbrun, inunder hvit, hvilken färg äfven stjertens öfre täckfjädrar äga. Vingpennorna äro svarta, i spetsen tecknade med en hvit fläck; den yttersta är utan fläckar, men de öfriga i yttre fanet, ifrån roten till midten, af en ren och liflig gul färg, hvar-
- ↑ Siskornas näbb bildar en långdragen, på sidorna, i synnerhet på spetsen, mycket hoptryckt kägla; sedd ofvanifrån inneslutas sidorna af inböjda linier. Käkarne lika långa, alldeles raka, och lika spetsiga. (Nilsson Skand. Faun, II. 1. p. 346.
arter. Dess noggrannare kännetecken för slägtet anföras på följande sätt:
Näbben kort, alldeles kägelformig, rak, spetsig; öfverkäken utan ryggkant, lika bred eller bredare än underkäken, och den förras kanter gående utom den sednares. Käksömmen rak eiler föga böjd, bildar ingen vinkel, och gomen saknar benartad knöl. — Näsborrarne vid näbbroten små, runda, täckta med småfjädrar från pannan — Benen korta. Vingarne: 1:sta, 2:dra och 3:dje vingpennorna nästan lika, dock merendels den andra eller första längst. — Stjerten merendels urnupen, eller tvåklufven.
