göres af 2 jemte hvarandra liggande strålar, som sammanhållas af en senig hud, och hvarje stråle består af en rad små, rörliga broskstycken. Hvar finger har vidare sin egen muskel-apparat, hvarigenom de kunna utsträckas, eller böjas och dragas åt kroppen[1]. Tiedemann anser dessa vidhängsels hela construction visa, att de torde vara organer dels för rörelse, dels för känsel (Tasten); — för detta sednare synes nervernes utbredning till deras spetsar tala. — Vi måste likväl tillstå, att ännu kunna dessa organers verkliga bestämmelse, och deras förhållande till Triglornas lefnadssätt, anses för en fråga, som återstår att fullständigt besvara. Det är emedlertid märkvärdigt, at Trigla-slägtet ensamt äger dem, och vi se här tillika ett exempel, huru svårt det i allmänhet är at utreda de särskilta organernas functioner, när vi ej genom tydligare analogier, eller öfvergångar från ett djur till annat, kunna vägleda oss[2].
Hvad här nu blifvit anfördt, gäller om våra trenne nordiska Trigla-arter i allmänhet. Bland dessa är den nu egentligen ifrågavarande Trigla Gurnardus måhända den minst vackra, ehuru den hos oss varit längre obekant, än de båda andra[3]. Den skiljer sig från dem i synnerhet
- ↑ Von dem Hirn und den fingerförmigen Fortsätzen der Triglen, von F. Tiedemann, in Meckels Deutsches Archiv für die Physiologie; Band II. p. 103.
- ↑ Vi ha redan nämnt, att på utländska arter finnas detta vidhängselsstrålar förenade genom en hinna; sådant är förhållandet i synnerhet på de flygande Triglorna. Under den allmänna benämningen af Flygfiskar inbegripas nemligen flera fiskar, hörande till alldeles olika slägten, men öfverensstämmande deri, att de, medelst ovanligt stora bröstfenor, kunna i kortare eller längre satser höja sig öfver vattenbrynet, och verkligen flyga ett eller annat stycke, så länge fenorna ännu hålla sig våta. De kunna dervid stundom höja sig flere alnar, och bilda, när de visa sig ymnigt, ett ovanligt och skimrande skådespel, samt falla icke sällan ned om bord på skeppen. De söka på detta sätt undkomma de större roffiskar, af hvilka de på det häftigaste förföjas. — En af de utmärktaste bland dessa flygfiskar hör till detta Trigla-släkte, Trigla volitans Linn; den är helt röd, med mycket stora, grönagtiga flygfenor, som äro beströdda med blå fläckar, och hela fisken är således lika utmärkt för sitt vackra utseende, som för sin ovanliga förmåga at flyga.
- ↑ Neml. Trigla Hirundo och Tr. Cuculus, af hvilka den förra i synnerhet utmärker sig genom mycket stora och utvidgade bröstfenor; den sednare genom kroppens sköna röda färg, samt en svart fläck på första ryggfenan.
