och är ganska allmän i Sveriges södra och medlersta provinser; men huru långt åt Norr den träffas, är ännu icke bekant.
Nepa lefver i synnerhet i grundare vatten, så väl i flytande som i stillastående, men fordrar en dyig botten, hvarest den i anseende till sin naturliga grå och smutsiga färg nästan endast genom sina rörelser kan upptäckas.
Vid den tid då vår-solen börjat uppljumma de vattensamlingar, som äro dessa Insekters tillhåll, framkomma ungarne ur de lif modern på sjelfva botten aflemnade egg. I början ganka små, pläga de i slutet af Maj eller i början af Juni hafva hunnit till den storlek bifogade fig. 1 utvisar. Af det sedermera så långt utdragna luftröret skönjes då ännu knappt något spår; kroppens öfriga delar äga redan i det närmaste sin bestämda form, ehuru utan tecken till vingar. Den yttre huden, som under kroppens beständiga tillväxt ej tål att mera utvidgas, spricker och afklädes; djuret fortfar att växa till dess det uppnått storleken af fig. 2, då huden å nyo ombytes, och efter någon tid äfven för tredje gången. Efter denna period framkomma de spår till vingar, som på fig 3 skönjas. Vid instundande fjerde och sista hudömsning pläga dessa larver begifva sig närmare upp till vattenytan, att, efter skedd förvandling, de framskjutande vingarne må kunna obehindradt utveckla sig, och tillika med hela kroppen vinna mera stadga i luften. Den sålunda fullväxta Nepan är fig. 4 aftecknad i hvilande ställning; fig. 5 visar densamma flygande.
Äfven såsom fullväxt fortfar Nepan att vistas i vattnet och träffas aldrig, om ej tillfälligtvis, på det torra. Af sin förmåga att flyga synes den mera sällan begagna sig, om ej för att förflytta sig från ett vatten till ett annat, i synnerhet om dess förra tillhåll hotar att uttorkas. Den väljer då för sin flyttning helst den mörkare tiden af dygnet. Hela Insektens dunkla och visst icke behagliga utseende bär också den dystra stämpeln af ett djur, som tillhör mörkret, och som vid sin utveckling, bland dyen på botten under vattnet, ej rönt solstrålarnas lifvande och förskönande inflytelse. Det enda som ger hela denna mörka bild ett något lifligare uttryck, är den höga mönje-röda färg, som pryder sjelfva bålens rygg, hvilken också endast är synbar när djuret flygande öfverger sitt vanliga dunkla tillhåll.
