stilleradt och någon tid utsättes för solljusets verkan, med tillträde af luften. Då detta sätt är det lättaste och vanligaste, att frambringa dessa djur, har det gifvit anledning att åt dem samfält skänka den allmänna benämningen af Infusionsdjur, ehuru egentligen endast betecknande det artificiela sättet att erhålla dem. De förekomma nemligen till oräknelig myckenhet redan i den fria naturen, i hafvet, i floder och insjöar, samt i synnerhet i stillastående vatten.
Till dessa, de minsta och lägsta djuriske organismer, har man äfven fört slägtet Vorticella, ehuru redan af en något fullkomligare organisation. Det räknas också derföre af Cuvier till de så kallade nakna Polyperna, eller till den djurflock, som äfven innefattar Hydra och Pedicellaria, hvilket sistnämnde slägtes arter finnas fästade mellan taggarne på Sjöborrar, (Echini)[1]. Bland dessa Polyper igenkännes slägtet Vorticella genom följande kännemärken: En fin stjelk, enkel eller delad, hvaraf hvarje topp slutas med en ihålig kropp, som har form af en bägare eller klocka. Vid mynningens bräddar märkas tvenne motsatta, rörliga, tungformiga organer, genom hvilkas vibrationer en rörelse uppväckes i vattnet, hvarigenom mindre djur och moleculer föras i djurets svalg.
Detta slägte omfattar ganska många arter, hvilka sinsemellan nog mycket afvika så väl i kroppens form, som i sättet at röra sig, sammanskocka sig, o. s. v Den här framställda Vorticella Convallaria är en ibland de vanligaste, och träffas i synnerhet i stillastående vatten, helst då det börjar ruttna; den visar sig då stundom i sådan ymnighet, at dess förenade flockar bilda liksom små skyar i vattnet. Müller har äfven beskrifvit en Vorticella, som han funnit vid hafsstränderna, och hvilken han ej ansett vara specifice skild ifrån denna.
De hithörande arter skiljas i synnerhet genom sjelfva kroppens olika skapnad, hvilken framställer talrika modifikationer af klockform, aåsom bägare, skålar, urnor, trattar, o. s v. På denna art har kroppen närmast formen af en thekopp, och då flera sådana små klockor hänga lutande, få de ett slags likhet med Konvalje-blommor, hvilket gifvit anledning till artens benämning.
- ↑ De svenska arterna af Pedicellaria finnas beskrifne af Hr Nilsson, i K. V. A. Handl. för år 1818, I, p. 90; Tab. III.
