blifvit med flera magar försedde, som exemplet nedanföre skall intyga.
Af alla djur ha inga fått större fält att beherrska än Hvalarne. Det är icke endast Hafvens yta de tillegna sig, sjelfva Oceanens afgrunder intagas af dem. Också är deras storlek lika förvånande som ojemförlig. Det synes icke otroligt att de större, i verldens äldsta tider öfverträffat 100 alnar i längden! En Grönlands-Hval kan väga 1000 Centner, en massa lika med den af 100 Elefanter eller 100 Hippopotamer; eller till bevis af än större skiljaktighet i naturen, lika med 150 millioner af någon den minste bland Gnagrarne. Hvilken styrka måste också denna Jättarnas Jätte äga!
Det är icke bekant huru länge de större Hvalarne vexa, men sekler äro säkert dertill nödvändiga. Redan äro 5-6 århundraden förflutne sedan menniskorna började ofreda dem, och ännu har ingen funnits hafva uppnått den storlek som de, hvilka först sågos vid poltrakterne. Det må icke anses öfverdrifvit hvad Buffon säger: En Hval kan väl lefva 1000 år, då en Karp uppnår mer än 200!
När Seglings-konsten började fullkomnas, och kompassen blef ledare mellan klippor och genom töcken, och naturens son eldades af åtrån efter de skatter som vunnos genom Hvalarnes besegrande, trotsade han snart både deras ofantlighet och styrka. Han har bekrigat dem från den ena Polen till den andra, och det så mycket grymmare som han sett sin handel derigenom utvidgas, näringsifvern formeras, flere och tilltagsnare Sjöman tilldanas, och allt till förökande af hans eget välde.
Slägterne af den Djurfamilj vi i det föregående
beskrifvit, kunna lämpligen åtskiljas i 2 flockar, nemligen:
1. Utan tänder, men i deras ställe Hornskifvor sittande i öfre käken; och 2. med färre eller flera tänder.
Tumlaren hör till de sistnämde. Det Slägte hvartill han räknas är utmärkt från alla andra bland Hvalarne, såsom ägande begge käkarne i hela deras omkrets besatte med tänder (ehuru de icke äro af samma skapnad hos alla arter); Luft-kanalerne äro förenade öfverst i hufvudet, och ryggen har en fena.
Alla Haf äro detta djurets boställe. Man har sett det ända från Grönlands och Labradors isiga kuster, genom
