Den här sidan har korrekturlästs
72
TUMLAREN.

dem, äro de också säkra förebud för annalkande stormar, då de med pilens fart skynda mot det väderstreck, hvarifrån ovädret kommer.

De äro temligen seglifvade, och visa det under flera timmar sedan de blifvit upptagne eller på landet uppdrifne.

På somliga trakter af hafven ser man dem allmännare under vintermånaderne, på andra i talrikare mängd sommartiden. Sjelfve tyranner öfver de smärre fiskarna, måste de också erkänna somliga af de större djuren för sina. Sådan är i synnerhet en af Blåsarne (Physeter microps}, hvilken, ehuru af deras egen familj, förföljer och uppfräter dem. Och hvilken olycka ha de icke att befara från Fiskares nät och harpuner, som gäcka deras snabbhet att på djupet söka sin räddning. Det är egentligen för Tranen, innehållen i det tjocka späcket under huden, som de nu för tiden fångas af Holländare, äfven som af Åboer vid Norrska kusten och nära Danska bundet. Emedlertid var äfven köttet, som i smaken säges likna det af Sjöfågel, fordom en Kunglig rätt i England, ännu i Henrik VIII:s tid; och en författare under Elisabtets omtalar, huru ett sådant djur, fångadt för Hertigen af Norfolks räkning, och som delade det med sina vänner, åts bäst med Porpesse-sauce, tillredd af ättika, rifvit bröd och socker. Grönländarne, som räkna Tumlaren bland deras läckerheter, göra sig mindre möda med anrättningen. De förtära köttet både kokt och stekt, sedan det likväl förut, genom en grad förruttnelse blifvit mörare. Dessutom röka de det och äfven nedsalta, om tillfället så medgifver. På Newfoundland skall ett slags Metvarst tillredas af köttet. Men Grönländaren håller också det rå skinnet till goda med derpå sittande späck, som tillika förser honom med Lampolja, ehuru lukten deraf är odräglig. Sjelfva inelfvorna skrädas icke som närings-ämne, och senorna äro materialier för brukbara streck och bindslen Så lär nöden, och utan tvifvel smaken, en del af värt slägte att begagna hvad andra förkasta.


Tab. — 1. Djuret, tecknadt efter naturen. — 2. Skelettet kopieradt efter La Cépèdes Hist. nat. des Cètacées. — Det vidsatta alnmåttet visar den naturliga storleken.