det förtrolighet, och detta gaf utan tvifvel ursprung till sagor, hvaraf verkligheten den tiden icke borde bestridas. Sådan är naturens Delfin. Poeterne skapade sig en annan. »De gamla Grekerne, säger en förträfflig författare, kände Delfinen, men deras lifliga poetiska fallenhet förledde dem att måla honom annorlunda än han är, och deras religions-moral hade nödigt att omskapa honom. Den Grekiska Mytologien, mångfaldig och vidtomfattande som den vackra naturen, hvilken gaf den upphof, borde tillvälla sig alla varelser, äfven Delfinen, som med förändrade egenskaper likväl bibehöll sin form. Det är icke Mytologien som gjort bildstrecken onaturliga, de ha blifvit med tiden förbytte genom Bildhuggeri-Konsten ännu i sin barndom, icke långt efter slutet af den så kallade Heroiska tiden i Grekland. Apollo dyrkades i Delphos under namn af den Delphiske (Delphinios) och Pythiske; ty Guden, sade man, hade visat sig under skapnad af en Delfin för de Creter, som han förmådde att handla vid den Delfiska stranden, och hvilka der grundlade verldens mest berömda Orakel. Apollos Tempel pryddes symboliskt med bilder af Delfiner, och som detta skedde i Konsternas första ålder, är icke underligt att de föga liknade naturen, men voro ickedessmindre genom Oraklet heliga. Man såg derföre på gamla minnesmärken, hvad de modernare äfven bibehållit, Delfinen sällsamt föreställd med stort hufvud, öppet gap, upphöjd stjert, o. s. v. Sednare tiders Artister, ehuru skickligare, ha ändå icke vågat förändra formerne efter naturen, utan blott sökt att försköna och göra dem finare. Således ha häfdatecknarne omtalat, poeterne besjungit och folken helgat Delfinen åt den Gudomlighet som de dyrkade — Apollo, Bacchus, Neptim — Alla tillhörde den. Oppian kallade honom Hafs-Jupiters tjenare, och Hieros Ichtys var hans allmänna namn hos Grekerne.
Det må lemnas därhän, huruvida Delfinen tillika med Svanen gifvit första idén till fartyg, men han hölls emedlertid sjelf för en sinnebild af Hafvet. Kärleken föreställtes med en Delfin i den ena och en blomma i den andra handen, för att beteckna dess välde på det torra och under böljan. En Delfin lindad omkring en treuddad gaffel betydde handelns frihet. Hans bild ses på många antika mynt. Gaulernes anförare brukade Delfinen som emblem; hans namn skänktes åt ett stort Landskap, och har burits af höga värdigheter; och sjelf lyser han bland Konstellationerne.
