N:O 44.
TORDMULEN.
ALCA TORDA. Tord. Mule. På F. Alli. På D. Alke. På Norsk. Klubalke. Klumbe. På Isl. Svart fugl, Bjargfugl, Klumbunefia; På Grönl. Aversuk. Ferrö. Allicke. På Eng. Razor Bill, Murre. På Skott. Scout. På Franska Pingoin.
Näbben är hopkramad, ryggad, och på tveren med fåror försedd. En hvit rand går från öfra käken till ögonen, och en annan tvers öfver vingarne.
Linn. Syst. Nat. Ed. Gmel. 1. 2. p. 551. Cl. 2. Aves. Ord. 5. Anseres. — Faun. Sv. p. 139. — Gottl .res. s. 286. — Retz. Fann. Sv. p. 139. — Buff. Av. 9. p. 393. t. 27. — Pennant Britt. Zool. 2. p. 509. — Arct. Zool. 2. p. 509. — Edwards Birds. 7. t. 358. f. 2. — Latham. Ind. 2. p. 793. — Ströms Söndm. Beskr. 1. s. 219. — Leems Finmark. s. 280. — Olafs. Isl. I. s. 559. &c. — Debes Ferröa reserr. p. 140. — Crantz Grönl. hist. X. s. 111. — Pontoppid. Norr. Nat. Hist. 2. s. 91-108. — Fischerstr. i Ek. Dict. 1. s. 43. — Ödmann. i K. Vett. Akad. Hand. 1788. s. 205. följ. — Gadd. Akad. Afhandl. om Sjöfågels ans. Åbo. — §. 7.
Beundransvärd är den mångfald som företer sig öfverallt
i naturen. Den kunnige granskaren må väl med få blickar
öfverse det hela, men han finner snart nödvändigheten att
följa någon viss ordning för att icke irra sig under det
närmare skärskådandet af hvar del särskilt, och under
jemförelsen af de föremål han må utvälja såsom
egentligare forskningsämne. Vattenfaglarne, i synnerhet så
kallade, framställa sig bland den fjädrade djurllocken så
talrika, ofta så liknande hvarandra, att vi hafva nödigt,
till deras beqvämare åtskiljande, fästa vår uppmärksamhet
på det skiljakiiga i daningen af fötterna. Dessa äro väl
hos alla med simhinna försedde, men denna är antingen
full (Palmipedes), eller till hälften utskuren (Pinnatipedes),
och det är ibland dem med den förra som Alkslägtet,
hvilket särdeles genom Torden tillegnas vår Fauna, vunnit
sin plats bredvid Gäss, Pingviner, Lomar, Tärnor m. fl.
Få alster äro gemensamma för alla Zoner. Hvart himmelsstreck omfattar merendels sina, hvilka sällan, utan med möda, aflägsna sig utom sin gräns. Då Aptenodyterne skänktes åt Södra Polens Isländer, fick Arktiska Cirkeln,
