het försvara sig och sina egg, hvilka i synnerhet äro mycket smakliga föremål för de flesta åboer vid Nordsjöns stränder.
I allmänhet anses denna fågel sjelf af mindre värde. Han är sällan fet utom vårtiden då han först inkomme till skären. Köttet är torrt, icke mycket tranigt och skall likna det af skogsfågel, samt späckadt kunna väl användas. Grönländaren äter också köttet med inelfvorna kokt så väl af denna som af andra arter icke ogerna, och stundom halfrutti. Fettet förtäres rått af dem och tarmarne inlagde med Tran och kråkbär. Mörast och bäst anses köttet af den svartnäbbade (A. Pica) och den kortvingade (A. impennis) Alkan. Lundans (A. Arctica) fordom i England under Katolska tiden tillåtit att i stället för fisk få förtäras i fastlagen, saltas och rökes på Island för att bevaras till vinterföda; och Kamschadalerne begagna icke mindre sina (A. cirrhata, psittacula etc), fastän kanske sämre än de föregående.
Skinnet både med och utan dess spänstiga fjäder så af Torden som af andra Alkor brukas också till kläder. På sitt eget sätt beredt bäres det på Grönland och Kamschatka närmast kroppen; och fjäderna hvilka, särdeles de af Lundan, närma sig i godhet till Eiderfågelns, blifva på Island och i Norrige till föryttrande samlade. Tofs-Alkan A. cirrhata) också skänker en af de hufvud-prydnader, hvarmed Kamschatkas skönheter utmärka sig.
Sådana fördelar hämtade af Alkorna, på de trakter der de hafva deras bestämda vistelse, göra dem der icke mindre välkomna än eftersökte. Grönländarne hålla klappjagter efter A. Pica, som han fäller med båge och pilar. På Ferröarne fångas Alkor dels med håfvar på branten af klipporna, dels dödas de med käppslag i deras egna nästen hvilka de ogerna öfvergifva. Så väl der som i Norrige äro små hundar så inöfvade att de uppvädra fåglarnes tillhåll, i synnerhet Lundans underjordiska gömställen, ur hvilka de utsläpa både fåglarne och eggen. Också tillåta dessa Orters författningar blott ett visst antal af sådana hundar för invånarne efter fördelning af Öre och Örtug. Men det är i synnerhet vissa bergstrakter både på Island och i Norrska Nordlanden der fågel-fångsten är mest lönande, men tillika ett med största lifsfara förenadt yrke. De som
