Adanson omtalar Negrer på Senegal som blifvit solstuckne, att de gnedo pannan med lefvande Paddor, hvarigenom hufvudvärken stillades. Ännu märkvärdigare är den i England längesedan uppgifna metoden[1] att, genom Paddors sugande af kräftsår, borttaga eller åtminstone lindra de plågor som åtfölja en så fruktansvärd åkomma, och att, som man föregifvit, bota den. Man insydde Paddan i en linnepåse, hel och hållen utom hufvudet, hvarpå hon hölls jemte såret, som genast omfattades af hennes mun och utsögs, under ett slags smackande som af ett dibarn; djuret syntes deraf svälla, svettas, blekna på huden och släppande omsider sitt fäste, dö med synbar vånda, ökadt i vigten ofta till flera lod. Från en till sex limmar kunde Paddorna fasthänga. Nya borde dagligen förskaffas och oparationen i flera veckor fortsättas. Besvärligheterna som likväl åtfölja det, och sednare felslagna försök hafva nu mera lemnat medlet åt glömskan.
Enligt ännu nyare rön skall man i Paddor funnit en säkrare kur för Ondskorf. Sista Stor-Hertigen i Toscana gaf innehafvaren af medlet en årlig pension af 2000 Livrés, och lät kungöra uppgiften: Några lefvande Paddor läggas i en väl glaserad kruka, hvilken betäckes med ett lock som ijgenkittas att intet kan utdunsta. Krukan ställes nu i en het ugn tills Paddorna så torkat att de kunna pulveriseras. Ett med det nämda utslaget behäftadt hufvud bestrykes törst med svinister, och öfverströs sedan med pulver så att skorfven betäckes. Öfverallt bindes en hufva af svinblåsor och derofvanpå ett linnekläde. När denna betäckning aftages efter 24 timmar, går utslaget löst utan smärta. Man fortfar några dagar på lika sätt, och tillika bevarar hufvudet för luften, så läkes huden och kuren är fulländad.
Tab. — Föreställer en Hane och Hona under
parningen, samt en del af Rom-strängarne.
- ↑ Pennant Britt. Zool. 3. Append.
