gynnar kläckningen, blifva ungarne synlige, hvilka, i början föga märkbare, vid slutet af första veckan knappt öfverträffa de minsta flugor. Nu ombyta de huden för första gången, och innan detta sker ånyo, röja de redan sin skapnad, eharu ännu knappt tre linier i längden. Dubbelt mer utvuxne bii de gulbruna, och man ser tydliga ämnen till täckvingarne och könens åtskillnad; och nu ombytes huden den tredje gängen. Snart blifva alla delar synbarare, vingskalen utvexa, bakdelen får vid lederna sina dunklare fläckar på den gulaktiga botten, och då omsider Syrsan upphunnit en ålder af sex veckor, ömsar hon huden för 4:de och sista gången, och visar sig sedan, utan någon förvandling i puppa, med vingar inom första halfva timan utvecklade, och i den fullbordade gestalt som strax skall omtalas. Efter alla ombyten synas desse nyklädde, en kort stund alldeles hvita, tills de mjukare delarne hårdnat. Under sjelfva ömsningen dölja de sig, men komma snart åter i syne, alltid lika beställsamme, så väl under denna, larvålder som efteråt, att föda sig.
Den fullkomnade Syrsan är ungefär af 10 liniers längd Och 2½ i diametren der kroppen är vidast. Dess hufvud är stort och rundadt och lika bredt som bålen, utan några prickar som på gräshopporna, utom de bruna strimorna, mellan ögonen och ett par vid spröten. Ögonen lysa svarta, och antennerne, ofta längre än kroppen, äro tagellika, småningom afsmalnande och sammansatte af de tätaste leder, som göra dem högst mjuka och böjliga. Mundelarne med sins spröt, tvenne å hvardera sidan, inre och yttre, urskiljas lätt och äga en stor rörlighet. Ryggskölden är nästan cylindrisk, men plattad mot sidorna. Öfverst bakom hufvudet går en brun rand och längre ned ett par fläckar, och vid kanten en lika färgad rand. Täckvingarna ligga horisontelt, men vinkelrätt nedböjde vid sidorna. De äro en tredjedel kortare än vingarne, rundade mot ändan och betäcka till någon del hvarandra. Deras färg är gråbrun. Honans äga en slätare yta, nätlik för synglaset, af fina, långsefter och på tveren gående ränder eller nerver. På Hanens deremot äro desse upphöjdare, hit och dit böjde, oredige och liksom skroflige. Utom dess synes ungefär midtpå hvarje skal en rund, genomskinligare fläck med egen kant omgifven. Att denna olikhet hos könen icke är utan ändamål, skall nedanför bevisas. Vingarne, längre än skalen, äro ljusa ock som en solfjäder
