har jag derigenom berömt den som råder i er Dram. Om Svenska allmänheten ej ännu fått förnöjas af ett Skådespel, endast ärnadt åt Olympens högtider, och uppfördt af dess gudar; har hon dock haft den trösten, att med fara att förqväfvas af trängsel och nöje, se det föreställas på hufvudstadens Theater, i den sanna Pantomimens hittills okända drägt. Denna nya egenskap af ett dramatiskt arbete, att låta förbjuda sig talet, utan att förlora af sin tydlighet; låta beröfva sig sången, utan att mista i sitt behag; att blott uttrycka sig genom rörelser, att både ses och höras af ett enda sinne; visar allrafullkomligast dess värde och dess svårighet.
Men, min Herre, eder förtjenst hos vitterheten, eder rätt till det rum hon här gått att gifva Er, och vårt hopp att lika säkert vinna nytta af edert biträde, som vi hedras af eder förening, grunda sig ej endast på de titlar jag här anfört. Alla behagliga kunskaper hafva tillvunnit sig eder smak.
Ni har i dag genom edert Tal röjt den insigt i Historien, det nit för våra stora Konungars ära, den kärlek för deras minne, den kännedom af hvad de uträttat till landets och lärdomens nytta; ett snille, fullt af förmåga att värdera dem, en vältalighet, som ensam gifver rätt att dem lofva; med ett ord, alla de egenskaper, hvilka såsom pligter detta Samfund
