Den 27 Maj 1786 hade Svenska Akademien allmän sammankomst på Stora Börs-Salen, då Biskopen i Lund, Doktor Olof Celsius, som af Konungen vid Akademiens inrättning blifvit nämd till Ledamot, tog sitt Inträde med följande
TAL.
Våre Gustafver, dem hela verlden känner, hafva med många förträffliga egenskaper, hvilka varit dem ensamt förbehållna, förenat den himlagåfvan, att yttra sig med lätthet och behag; hvarföre de äfven ibland sitt folk vördades som yppersta mönster i vältalighet. Jag nämner detta, att således tidigt bereda mig vägen till eder bevågenhet, hvilken jag vid detta tillfälle så väl behöfver; ty namnet är älskadt och sprider ynnest. Allt annat, hvad de gjort, öfverstiger dessutan vida mitt beprisande. Den förste Gustafs tunga flöt som en ren och strid åder, när han borde upplysa och uppmuntra, bestraffa: villig och snar till de förre, men alltid tvungen till det sednare: ständigt vigtig och rättvis. Gustaf Adolph den verkeligen Store; ty detta tillägg föddes icke af smickret i hans lifstid, men af uppförandet derunder sedan han försvunnit; icke heller blott inom det riket, der han
