ej mindre förtryckande än det, hvarunder främmande eröfrare kunna tvinga ett folk. Det är hon, som skall räkna, ifrån våra dagar, alla blidare yrkens uppmuntran igenom belöningar och efterdömen; räkna dessa tempels ålder, uppresta åt Snillet och Smaken, ifrån hvilkas altaren Minnet, det rättvisa Minnet, skall en dag låta höra sig talande till uppträdande slägten. Rom och Grekland, mine Herrar, hafva icke med hastigare fortgång nalkats den höjd, hvarifrån de låtit beundra sig af samtida folkslag och af efterverlden.
Men af alla steg de gjort till denna höjd, äro kanhända de, hvarigenom dessa folkslag upplyft sig till verldens efterdömen i upplysning, smak, seder, de underbaraste, och de minnesmärken vi äga af deras snille och konstyrken, de odödligaste. Nästan alla nationer hafva, likasom de, begynt med krigsäran; men huru få hafva, som de, framskyndat ända till snillets och upplysningens? Sverige, så nytt i sin odling, har likväl haft sina Cesarer, som bekrigat verlden, sina Lycurger, som förbättrat samhälls-lagarne, sina Aristoteliska tänkare, som regerat i vettenskaperne: Men Ciceroner i vältaligheten, Euripider och Terentier på skådeplatsen, Horatier och Virgilier i sången, hafva våre förfäder icke ägt. De höra, om de finnas, till våra tider; och det har behöfts, för att alstra dem under ett himmels-strek, sådant som vårt, den
