beundra och älska hvad desse endast förstodo att härja? Åt den välgörande, visa Regenten, som danar sitt folk, icke att oupphörligen darra under krigslyckan, utan till en nation, säll igenom förståndets yrken och en dag lysande genom sederna? Henriks välgörande hjerta, Carls nit för Fosterlandets ära hafva funnit Skalderna tacksamma. Den Tredje Gustaf, med lika dygder, och ännu tillagda rättigheter, skall icke sakna deras erkänsla mera än deras beundran. Hans ära och hans välgerningar skola förevigas i de yrken han älskat och upplifvat: blifve det edert mästerstycke, J Sångens Svanor, J Häfdernas Bevarare! Men Fäderneslandet väntar ett större: ett kommande slägte begär att af eder Konungs stora egenskaper få vörda ett ännu lifligare aftryck, än det harmoniens ingifvelser eller häfdatecknarens pensel kunna skänka. Och han är lofvad åt dess hopp, denna afbild af en sannare Gudomlighet, än den berömda grekiska. En annan Phidias skall förvara, icke i hans krigiska sköld, men i hans fredliga dygder, sitt eget namn åt odödligheten; och efterverlden, skyldig åt Gustaf Adolphs undervisare grundläggningen till sin sällhet, skall med förökad vördnad för edert Samfund, mine Herrar, påminna sig, att äfven han tillhörde Eder.
